- Project Runeberg -  D:r Friedrich Ellendts Latinska Språklära /
254

(1876)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 Synta1–.—
c) genonI 1ninime, minime vero, nihil minus (ingalunda).
Ett beriktigande swa1: (Illej, twärt om; jo, twärt om;
ffastmera) inledes med imm0, immo vero. Causa tibi nonne
videtur bona? — Immo (vero) optima. Num i1le tibi fa-
miliarjs est? — Immo alienissimus.
B. oratio obliqua.
§—312. När en persons ord anföras så, att han sjelf in-
föres talan.de,=,kallar mann det anförda yttrandet direkt tal (ora-
tio recta).c Olln” man deremot anför en persons yttrande så, att
detta berorvaf ett utsatt —eller underförstådt verbuln– sentiendi
eller dicendi eller ett Ined dessa —verb likbetydande uttryck, sä kallas
det indirekAt tal (oratio obliqua). För anförande af någons
ord i oratio recta brukas inquit-, som inskjutes i talet.
§ 313. För förwandliIllg”c utaf oratio recta till oratio
ob1iqua gälla följande hufwudregler. ”
l) Hufiooudsatser, solln innehålla en berättelse eller ett påstående
— (utsagosatser) stå – —
i. oratio recta i indikativus, M
i oratio obliqua i acc. c. inf.
2) Hufwudsatser, som im1ehålla. en bön, ett råd, en önskan,
en befalllling (uppmaningssatser), stå
i oratio recta i imperativus ellcr conj. hortativus,
i Oratioāobliqua i konjunktivus. ”
3) Hufwudsatser, som innehålla en fråga (frågesatser),.stå ”
i oratio recta i indikativus éller conj. dubitat1vus,
i oratio obliqua i acc. c. inf. eller konjunBtivus.
4) Bisatser stå — — –
i oratiO— recta i indikativus eller konjunktivus,
i oratio ob1iquηa i kollljunktivus.
5) Prol1omina, som hänföras till subjektet i den styrande sat-
sen, förwandlas till refIexivum sui, sibi, se och motswarande
possessivu1n suus. –
oratio recta. ” oratio obliqua.—
Alexander ad Pa1—meni0nem Alexande1— ad Parmenionem
cOnversus:” Ego, in—quit, conVersus dixit, sese,
quum Darius terram ureret, quum Darius terram ureret,
mej colnpos non eram. sui compqtem non fuisse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:15:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ellendts/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free