Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Conjul1ctiones adve1–sativ3e. 279
ma sūavitas oris ac— vocis. – QuOs autem numeros (en
ny del af afhandlingen om numerus) cum quibus misceri
Oport—eat, nunc dicenduln est. SOlet autem qu3eri (fortsätt-
ning af den lofwade undersökningen), totOne in ambitu verbo-
rum numeri tenendi sint an in primis partibus atque in
extremis. —I en logisk slutledning står derföre autem i under-
satsen. Jus civiIe est a9quitas constituta iis, qui ejusdem
civitatis sunt, ad res suas obtinendas; ejus autem εequitqatis
utilis est cognitio; utilis est ergo juris civilis scientia. I
detta senarc fall kunde äfwen atqui (men nu) anwändas.
Anm. SärskiIdt inledas parentetiska förklaringar med autem.
4. At inleder en eftertrycklig motsats (Inen deremot, men
wäl), 1nera sällan efter negationer, der –man wäntar sed, t. ex.
optat Agamemnon Homericus, non ut Ajacis similis decen1,
at ut Nestoris habeat; oftast efter positiva satser, t. ex. fecit
idem T11emistocles —-, at idem Pericles non fecit-. Brevis
a natura 11obis vita data fiest, at memoria bene reddit3e
vit3e sempiterna. I början af en sats tjenar at (at enim)
wanligen att inleda en inwändlling, som den talande tänker sig
motståndaren göra, eller en wederläggning af ett sådant inkast. I
förra fallet kan det återgifwas med: mell, skulle man kunna
inwända; i”andr—a- fallet med: men, inwänder jag.
Hos historiske författare (Nep., Tac.) och scnare skalder före-
kommer ofta at i öfwergångar af talet, der äldre skalder och Ci-
cero hafwa sed eller autem-
Anm. Efter föregående willkorskonjukfionerna si, si non, si lninus
betyder at (at ce1—te, at ta1nen) så”dock, så åtminstone. oro te, ut si
non propinquitat,is, at aetatis me3e, si non hominis, at humanitatio rationem
habeas. Se §, 277. a. ,
n5. —Vero, egentligen ett adverb (i sanning, werklige1I),
nyttjas som adversativ konjunktion för att framhålla det motsatta
såsom något wigtigare och mera betydande (och framför allt).
Scimus, musicen nMostris mOribus abesse a principis pers0na,
saltare vero etiam in vitiis poni. I1lud (det fö”ljande) vero
plane non est ferenduIn. ” n
Anm. I en historisk berätt3else tjenar tum vero at–t inleda en sats,
som innehåller en wändpunkt ihandlingen— (men då): wid öfwergång till
en ny (wigtigare) del utaf framställmngen nyt—tjas jam vero agc vero-
Om neque vero i början af en sats se § 345. Anm. 6. Wlfwen wid
motsättningar eller indelningar med et — et, quum — tum står vero wid
andra dellcn för att försäkra och bel—cäfta. Enimvēro står i början–a—f m
sats som en starkt bekräftande partikel (ja sannerligen); veru1n enim-
vero är den—starkaste advcrsativpartikel (men, kan jag med allt efter-
tryck försäkra.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
