Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Distikon. 295
Principibus placuisse Viris non ultima 1aus est,
ellell ollU det sista enstafwiga ordet genom eliston sammansmälter
med det föregående, såsom m
Inde toro pater Aeneas sic Orsus ab” alt0 est.
Ett fyrstafwiBt ord förekommer sällan i slutet och ”dēt5då antiu-
gen iVersus spondiacus (§ 12) eller i nomina propria, som
annars icke kunde infogaså i verselll, eller slutligen för särskildt ända-
mål, såīom t. ex. fēmĭnēō ŭlŭlātū. M –
§ 15. 8 förste delen af hexameterlI har nIa11iwanligfrali1-
ställning och berättelse att on1wexla med daktyler och spondéer.
Hopade daktyler måla det raska, häftiga, stormande; hop—ade spon-
déer det l1lgna, allwarliga, tunga o. s. w. Mö.11sterverser äro t. ex.
Illi (cyclOpes) inter sese multa vi b1–achia tollunt.
Quadrupedante putren1 sonitu quatit ungula campum.
§ 16. Den heroiske (episke) hexametern skiljāer sig i bygg-
nad och form wäsentlige11 från den, som i förening med den s. k.
pentametern (se § 17) utgör ett distikon, hwilket hufwudsakli-
gen blifwit anwändt i elegiska dikter (och i epigraln). Ett di-
stikon innehåller wanligen en afslutad tanke och afskiljes genom ett
större skiljeteckeIll från det följande; den episke hvexametern fortgår i
e1I fortlöpande räcka, till dess tanken Di midten eller slutet af en vers
afslutAas. Derföre förekomma här äfwen versus hypermetri,
d. w. s. verser, som hafwa en stafwelse för mycket, oftast que,
hwilkcn genom elision sammansmälteråmed följande versen, t. ex.
— Omnia Mercurio similis vocemque colOremque
Et c1cines flavos et membra decora juventa.
Den heroiske hexan1etern l)ar i följd af 1nångfalden utaf de äm-
nen, för l)wilkas franllställning den begagnas, en större onlwexling
och frihet i anwändningen af de prosodiska och mctriska egenheterna.
Cesur, elision, hiatus (se § 5, 1, Anm.), syneresis, synkope, dia-
stole o. —s. w. ha i den heroiske hexametern den llvidsträcktaste an-
wändning. I elegien deremot, der wanligen blott en grundton
hersfar, är l)exametern ”likmessigare, och licentia poetica, d. w. s.
anwändningen af sällsyntare prosodiska och 1n–etriskafriheter, är
inskränktare. .
§ 17. Den daktyliske pentametern, sonI blifwit an-
wänd i förening med hexametern, består af twå genom dieresis
afskildc delar, af hwilka hwardera utgör en penthemimeris af
hexameiern: .
—–X!,————.Tn*, si, ll—.–κ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
