Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Barndom och första ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOXI OCH FÖRSTA UNGDOM 13
Ellen var sina morföräldrars första barnbarn, och var
alltid kärkommen till dem. Även från detta hem mottog hon
djupa intryck. Mormodern skildras som en änglagod varelse.
Hon dyrkades av sin make, som var en helgjuten
härskarnatur, stolt och sträng mot alla andra, men mjuk som vax
mot henne. Hennes stora husmodersegenskaper sattes ständigt
på prov i det gästfria huset, där gäster i mängd kommo
och foro året runt.
Morfadern var en driftig man, som älskade att bygga
solida hus efter egna ritningar på sina många egendomar i
fyra socknar. Han anlade även vägar milvis, förutom andra
stora företag. Han tyckte inte om flärd, men omgav sig med
en viss gammaldags ståt. Och säkert drömde han inte om
ens möjligheten av att hans furstliga besittningar skulle
sprängas i små stycken några få år efter hans död. Det är
betecknande för den rike magnatens innersta natur och
känsloliv, att den enda förordning han gav för sin jordafärd
var att ett litet silverhjärta, som han i sin ungdom hade
fått av sin hustru, skulle följa honom i graven.
I morföräldrarnas patriarkaliska hem tillbringade Ellen
hela sitt femte år. Där lärde mormodern henne läsa enligt
en så god metod att Ellen minns det med glädje och
tacksamhet. Inte heller här klemades det med det ganska svaga
lilla» barnet. Morfadern satte upp henne på en »ölänning»
och ville inte veta av rädsla eller pjosk — inte ens när hon
blev avkastad. Hans princip var, att barn skulle upp på
hästryggen så fort de kunde hålla sig fast i manen. Och de
skulle få tömmar i sin hand så snart den kunde omfatta dem.
Det hände att ölänningen både durkade och skenade med
barnen. Till belöning för visad oräddhet sände morfadern
en ölänning till julklapp åt barnbarnen. Det blev naturligtvis
jubel när den på julkvällen kom klivande in i
Sundsholms-salen. •
Barnen kände sig alltid på väg till paradiset när täck-’
vagnen tidigt på morgonen stod för dörren, och de visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
