Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Barndom och första ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOM OCH FÖRSTA UNGDOM 15
Brådmogen som hon var studerade hon i 13-årsåldern
Camilla Gollets »Amtmandens dötre» och kastades in i
äktenskapsfrågan.
Ellen Key säger sig ha mottagit »alla sina livsavgörande
intryck av läsning i barnaåren från de vuxnas böckers,
samt naturligtvis från H. C. Andersens sagor m. fi. Hon
behöll emellertid i sin hjärna av den oerhörda mängden
böcker hon slukade, endast det hon älskade. Och hon
påstår sig trots sin ofantliga beläsenhet vara »grovt okunnig
i allt som inte på ett eller annat sätt rör människolivet». Detta
har i alla tider varit hennes allbestämmande intresse. Hon
tröttnade heller aldrig att höra sin gamle vän, kapten Hultins
berättelser om Runeberg, med vilken han hade gjort många
muntra jakt- och fisketurer under besök i Finland. Ellens
första sorg var underrättelsen om Runebergs slaganfall.
Hon grät hela dagen, och införde sedan en »Runebergsafton»
i veckan, då hon samlade syskonen till läsning.
Hon var inte mer än 7 år, när hon lärt sig Tegnérs Axel
och Maria utantill, och bar den med sig i fickan var hon
gick. Den gav henne en första aningsfull längtan efter
kärleken och det egna hemmet, som hon tänkte sig som en
välordnad lantgård med lyckliga underhavande, som bodde i
vackra stugor med trädgårdar omkring.
Drömmarna kunde också ta större och mer fantastiska
dimensioner. Då red hon omkring i sitt rike, klädd i vit
klänning, på en vit häst ■— symbolen för den frid som
skulle råda. Hon skulle ädelmodigt lätta skattebördan, ordna
skolor, främja näringar — och göra ämbetsmännen rättvisa
och krigare mildal Ellens tilltro till människornas fullkomning
var således redan då anmärkningsvärd.
Bland de dygder barnen fingo lära sig var sträng
sparsamhet. De hade blott två inkomstkällor: den ena inbringade
6 kr. om året för att de inte skulle äta sylt och socker,
vilket ansågs skadligt; den andra var väl knappast mer
flödande och bestod av de s. k. »läspengarna», vissa styver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
