Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Föräldrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 ELLEN KEY
som prov på hans riktning. Han talade för avskaffande av
dödsstraffet, liksom av krigshovrätten, och betonade att så
länge undantagslagar funnos för militärer, kunde dessa inte
bli betraktade som vanliga människor. Han talade varmt för
judarna och för religionsfrihet, fastän han själv var en
troende, men inte ortodox, kristen. Och han var vän av full
yttrandefrihet. I kallgrin och hån av religiösa detaljer såg
han bristande aktning för andras tro, alldeles som hans
dotter senare också gjort.
I regeln var Sophie Key av samma mening i politiska
frågor som sin man. Men i försvarsfrågan intog hon en
annan ställning än han. Medan han var en ivrig
försvars-vän, ansåg hon, att: »Ju mer man bereder sig för kriget,
dess säkrare kommer det.» Hon nekade att gå in i föreningen
»Värnpliktens vänner», fastän både maken och dottern voro
anhängare av den allmänna värnplikten, i tro att den var
en väg till minskande av krigen.
Emil Key var vidsynt. Han förstod, att det svenska folket
blir aldrig ett, förrän dess bildning grundlägges i samma
skola. Och folkskolan kunde aldrig få fullt anseende, förrän
den blir grundvalen för hela folkets skoluppfostran, en tanke,
som var ganska främmande för hans samtid.
Han var avgjord vän av skandinavismen liksom av
kvinnoemancipationen, och talade t. ex. varmt för pension åt
kvinnosakens mest praktiska förkämpe, fru Sophie
Adlersparre — »Esseide».
Ellen Keys beundran för sina föräldrar är med all rätt
utomordentligt stor. Hon skriver: »Varken av far eller mor
fick jag en fördom i arv, och aldrig har jag av dem hört
annat än aktning för människovärdet, friheten, framsteget,
arbetet.» Hon förmärkte heller aldrig hos dem minsta spår
av bördshögfärd.
När hon själv tänkte på sina stora förfäder, var det mest
på deras romantiska historier och deras kärleksliv. Att Harald
Hårfager av kärlek till kungadottern Gyda drevs att förena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
