Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Förändrade levnadsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDRADE LEVNADSFÖRHÅLLANDEN 35
sägas ha någon skuld i detta oförstående därigenom att hon,
i synnerhet på den tiden, inte var nog klar och tydlig i
framställningen av sina meningar. Hennes böcker tycktes
sakna den fulla genomarbetning och koncentration som är
nödvändig för att göra en så tankemättad litteratur fattbar
för flertalet läsare, helst då för dem som på förhand voro
avogt stämda mot henne och ovilliga att förstå.
Ellen Key kunde i sin temperamentsfullhet, i förbifarten
säga överord, som hade. tarvat förklaring och precisering
och begränsning, för att inte fresta till misstolkning. Läsarna
gåvo sig inte tid och tålamod nog att läsa Ellen Key i sin
helhet, utan hakade upp sig på lösryckta yttranden "som
stötte dem för huvudet, men kanske på ett annat ställe och
i ett annat sammanhang fingo sin fulla förtydligande belysning.
Ellen Keys mest betydelsefulla böcker, de filosofiska, äro
likt alla andra filosofiska böcker vad man kallar tunglästa.
och fordra arbete och god vilja att förstå, om man skall
kunna tränga in i dem. De äro dock vida mindre svårfattliga
än filosofiska böcker i allmänhet äro, och borde läsas av
var tänkande människa, så tankedigra och tankeväckande
äro de.
Det är alldeles riktigt när Per Hallström säger om Ellen
Keys författarskap: »När man stöter på en lärosats som
synes absurd i sin kategoriska formulering, skall man bara
notera den i sitt minne utan verop och läsa vidare. Man
skall då nästan jämt, men kanske i ett annat" sammanhang
till slut finna den kompletterande motsägelsen och
inskränkningen, gjord av henne själv och oftast mycket bättre,
rättvisare och vidare, än läsaren i hastigt mod kunnat ge den.»
Det är ofta så att när en person av en eller annan
anledning har råkat göra sig misshaglig, så nagelfares dess
göranden och låtanden på ett sätt, som under andra
omständigheter inte skulle fallit de kritiserande in. Så blev
fallet med ett hyllningstal som Ellen Key höll på en fest
för Ibsen 1898. Hon hade mottagit uppdrag att tala »å de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
