Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Förkunnande av fosterlandskärlek och fredskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har det i Sverge blivit yttrat, att i det krig med Norge, om
vilket svenskarna under 1890-talet ordat och ora vilket
antydningar varit hörda i sammanhang med våra ökade
militäranslag, borde svenskarna icke blott nöja sig med att
uppehålla unionens status quo. De borde genomföra det, som
förfuskades 1814, nämligen att göra Norge till en provins!-»
Hon uppreser sig i harm mot, att man i Sverge kallar ett
sådant brott för patriotism, och att man anser det förenligt
med Sverges ära och Sverges rätt.
Hon ansåg däremot Sverges rätt vara att fritt kunna välja
det ädla, det kulturella sättet att bilägga en tvist. Vår ära
blir att välja så, och vår orätt och vår vanära vore om vi
gentemot ett folk som med lidelsefull energi, med stora
uppoffringar, rustar sig att värna sitt oberoende, skulle rikta
en världspolitik lik den, som bringar vårt blod i svallning,
när vi se den brukad mot våra danska, våra finska grannar.
»Är makten rätt — då ha också Tyskland och Ryssland
rätt!» utbrister hon. »Är den det icke i dessa fall, då blir
den det heller icke om vi — med unionsparagrafer och
pansarfartyg — söka hålla det norska folket kvar i en
union som detta folk önskar upphävd, och söka fråntaga
detta folk det nationella oberoende, som det genom en
storartad kulturell blomstring visat sig värt att äga.»
Vi hade enligt hennes mening inga andra argument att
försvara ett sådant dåd med än dem som Tyskland och Ryssland
använt vid sina rättskränkningar[1] nämligen »nationella krav»,
»statsskäl», »de historiska sakförhållandenas konsekvens»
m. m. dylikt. Men denna politik ansåg hon vara dålig och
utdömd av det bästa nutidsmedvetandet, »en politik som
bara räknar med kanoner, protokoll och paragrafer — och
icke med tillståndet i själar och hjärtan». En sådan politik
fann hon dålig, inte blott ur moralisk synpunkt, utan även
ur nyttans, ty »på längden blir den alltid felräkning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
