Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fattige utvandrarens sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade jag vingar som stormfågeln har,
Flöge jag hemåt på stund.
Men jag är fast och får allt stanna qvar,
Dyster i botten och grund.
Galen jag var – jag det säger till slut –
När jag fann Sverige för smått!
Hade jag vetat, hur’dant här såg ut,
Aldrig åt vestern jag gått.
-
2
(Ute på landsbygden.)
Ja, nog var jag sjuk till min kropp och min själ,
Och tankarne hvälfdes så tunga;
Men nu skiner solen, och all ting är väl,
Och nu kan med glädje jag sjunga.
Jag känner mig fri som en fågel, hvars bur
Ej pinar med jerngaller mer;
Jag ser ingen gata, jag ser ingen mur,
Blott solljus och grönska jag ser.
Hur härligt, när arla i morgonens stund
De rodnande skyarne delas!
Hur skönt, när i solbelyst, grönskande lund
Af tusende fåglar det spelas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
