Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den oskurna tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aktar han oss mer än våra syskon ringa?
Kunna äfven vi ej glädje honom bringa?
Lika så goda som de äro vi:
Se våra guldax med kärna i!
Sådde han oss, lät han oss gro och svälla,
Blott för att stormen till slut oss skulle fälla?«
Stråen de klaga. Men solen ler:
Aldrig lär skördaren skörda er!
Kornen han sådde, gaf grödan vård,
Mäktar dock icke ta hem den till sin gård.
Mäktar ej äta, ej dricka mer:
Stormen har slagit hans blomstersängar ner.
Hans hand, hvars ådror af lifskraft svällt,
Är gul och mager som detta fält.
Hans blick är slocknad, hans tunga stum,
Han vankar tyst kring de öde rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
