Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ormbitna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han led, stackars Per, af den hemliga brand,
Som hjertan plär bränna;
Men Anna var nyckfull, och endast ibland
Hon lät honom känna
Den himmelska fröjden af kyssar i smyg
Och famntag med mera,
Som flickorna ge den som inte är blyg
Men kan kurtisera.
Så gingo de båda – han sorgsen och öm,
Hon eldig och fager.
Men mildt öfver ängarne göt sig en ström
Af rodnande dager.
I vester sjönk solen. Om kärlekens fröjd
Sjöng talltrasten sakta,
Och Anna i höet sig sträckte förnöjd,
Att molnen betrakta.
Men bäst som hon låg, vardt om kinden hon blek
Och skälfde af smärta.
»En orm har mig bitit i bröstet!» hon skrek
Och tryckte sitt hjerta.
Med fasa såg Per, hur en huggorm försvann
I gräset det torra,
Se’n först i den arma sin giftiga tand
Han lyckats att borra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
