Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En docka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotblock; betrakta fångarne, som, med ömsom fräck,
ömsom nedslagen uppsyn, stå vid celldörrarne eller,
i spridda grupper, sitta samtalande i samlingsrummen;
och ni skall känna en rysning djupt in i själen.
Till denna hemska bygnad förde mig en morgon
för några år sedan intresset för en olycklig
vän – hans namn och nationalitet höra icke hit
– hvilken råkat i delo med rättvisans gudinna och
nu inom fängelsegallren afbidade ransakning och
dom. Det var ett sorgligt möte.
Efter att hafva samtalat med honom en stund och
emottagit åtskilliga små uppdrag, stod jag i begrepp
att aflägsna mig, då en hes röst, liksom ur jordens
innandömen, kom mig att stanna och lyssna.
«Ro hit med ett stycke tuggtobak åt en fattig
syndare!« ljöd det i mina öron.
Jag vände mig om och upptäckte i luckan till
närmaste celldörr ett gulblekt gubbansigte, inbäddadt
i silfverhvitt hår och yfvigt fladdrande skägg. De
små svarta ögonen stodo hvassa som sylar, näsan
krökte sig djerft under en fårad panna, och hela
ansigtsuttrycket vitnade om ilsken beslutsamhet.
Mannen var en gammal yankee af äkta skrot
och korn, ålderdomsbruten och skröplig, men seg
och rastlös mer än mången yngre man. Att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
