Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En docka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om att knacka ut hjernan på hela bevakningen och
sticka fängelset i brand... fast det gick om intet.»
»Det gick om intet?» frågade jag, då han
tystnade och såg ut genom fönstret.
»Ja, det gick på tok den gången, liksom alltid.
Än var det det ena än det andra. Ibland gaf man
oss ny bevakning, just som allt skulle brinna af.
Ibland fans det förrädare ibland oss – fördömdt!
– och så vardt allt upptäckt. En gång hade vi
ett rasande godt tillfälle att rensa hela fängelset...
det var i Detroit... men då kom en docka emellan
och förkylde allt samman.»
»En docka?»
«Ja, en docka... märkvärdigt nog... ha, ha,
ha! Låt mig se... det är trettiett år sedan dess.
Fängelset var nybygdt, och vaktkarlarne gröna som
spenat. Vi brukade försvinna, en och en, hvarannan
vecka, och bränvin och verktyg kunde vi smuggla
in så mycket vi önskade. Vi voro 179 man, och
den vildaste af oss var Ben Mason, en irländare,
som satt inne på lifstid, som det, bevars, skulle
heta, för inbrott och mord. Det var en frisk vilja.
Han kunde aldrig finna sig i fängelselifvet, och
ilskan gjorde honom ful och galen som den onde
sjelf. De hade honom i köket som kock, men han
kokade ihop en soppa åt dem, som visst inte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
