Nu kommer den vackra solen
Och leker titt ut så gladt,
Och Flora tar på sig kjolen,
Och ordnar sin sommarhatt.
I skyn är det blått och fagert;
Ty våren är kommen dit,
Men ack, det är ganska magert
Med våren på Bremer street!
Bevars, man bör inte knorra,
Men nog är den lotten bäsk:
Att tro sig gå på det torra
Och lika fullt gå i ett träsk!
I alnsdjupa böljor gungar
Den årsgamla smutsen här,
Och sopor och trasiga ungar
De idka sjöfart der.
Oppnästa barn af »das grosse
Germanische Vaterland«
Ta luftbad (pikant att åse!)
På «sejdwåken«, hand i hand.
Der raglar en irländsk käring
Med fluidum i en mugg;
Der bjuder på «fri förtäring«
En yngling med lurfvig lugg.
På pannan, i färger svenska,
Hans nordiska härkomst står.
Hans fack är «det fosterländska«,
Som folk - på buteljer får.
Tätt framför herr skandinaven
En ynkelig syn sig ter:
«Der ligger en hund begrafven» -
Jag törs inte säga mer...
Ja, «rysligt skön« i sanning,
Är våren på Bremer street -
En högst besynnerlig blandning
Af solsken och smuts och sprit!
