Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 2 - Molekylarförstärkare för mikrovågor, av Bertil Peterson - Nya isoleringsmaterial för tryckta kretsar, av B P - Avstämbara magnetroner, av R G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en förstärkningsmod av annan frekvens. Om de
två magnetostatiska moderna oscillerar vid
frekvenserna ft och /„, måste den använda kaviteten också
arbeta i två moder för att ge resonans vid båda dessa
frekvenser. Summan av f1 och f„ är lika med
pumpfrekvensen fo• För att erhålla bästa verkningsgrad
bör kaviteten även vara resonant för f0.
Förstärkning kan alltså erhållas antingen vid f1 eller f2 (båda
lägre än f0), och liksom vid den paramagnetiska
förstärkaren kan fo och därmed även f1 och ändras
med det yttre magnetfältet. En ferromagnetisk
förstärkare visas i fig. 7.
Som redan påpekats har en förstärkare och
oscillator av denna typ arbetat utan nedkylning vid 4 000
MHz. Den för mättning erforderliga pumpeffekten är
av storleksordningen 1 W i en rak vågledare och
endast 1 mW i en kavitet. Möjligheter tycks
förefinnas att få ut relativt höga effekter från denna
förstärkare; det gäller bara att öka ineffekten
tillräckligt. Inga värden beträffande uppnådda uteffekter är
publicerade. Tänkbart frekvensområde är 100 till
100 000 MHz och bandbredder upp till flera hundra
MHz är möjliga. Brusfaktorn är lika låg som vid
övriga molekylarförsfärkare.
I detta sammanhang bör påpekas, att processer
liknande de ovan beskrivna utnyttjades redan 1955
för att med hjälp av ferriter få frekvensdubbling. Se
referens [8]. En pulseffekt av 200 watt vid 3 175 MHz
gav en uteffekt av ca 0,01 mW vid 6 350 MHz.
Med hänsyn till den snabba utvecklingen på
mole-kylarförstärkarområdet kan man förstå, att
utsikterna till betydelsefulla praktiska tillämpningar
bedömts vara mycket stora. Närmast till hands ligger
möjligheten att få en mycket noggrann metod för
tidmätning, men även konstruktionen av förstärkare
med extremt lågt brus är av minst lika stor betydelse.
Särskilt inom radioastronomin har man behov av
sådana förstärkare, men de kommer säkert också
att bli utnyttjade i kommunikationstekniken.
Möjligheterna till förbättringar av mottagarsidan i
radarstationer kommer att avsevärt öka deras räckvidd,
så att t.ex. interkontinentala robotar och satelliter
kan följas. Tyvärr blir en sådan radar, som
baseras på hög känslighet hos mottagaren, mycket
lättstörd. Slutligen erbjuder molekylarprocesserna
förstärkningsmetoder, som, till skillnad från
förhållandena vid elektronrör, är naturligt lämpliga för
mycket höga frekvenser. Det är troligt att
frekvensområdet kan utsträckas mot submillimetervågor och t.o.m.
in i det infraröda området.
Litteratur
1. Ingram, D J E: Spectroscopy at radio and microwave
frequencies. London 1955.
2. wittke, J P: Molecular amplification and generation of
microwaves. PIRE mars 57 s. 291—316.
3. Damon, W R: Maser shows promise, some draw-backs. Aviation
Week, 19 aug. 1957 s. 76 f.
4. Damon, W R: Maser’s potential rests on further work. Aviation
Week 26 aug. 57 s. 91—101.
5. Suhl, H: Proposal for a ferromagnetic amplifier in the
microwave range. Physical Review, 15 april 57 s. 384—385.
6. Gordon, J P, Zeiger, H J, Townes, C H: The Maser, new type
of microwave amplifier, frequency standard, and spectrometer.
Physical Review 15 aug. 1955 s. 1264—1274.
7. Bloembergen, N: Proposal for a new type solid state Maser.
Physical Review 15 okt. 1956 s. 324—327.
8. Ayres, W P, Vartanian, P H, Melchob, J L: Frequency
doubling in ferrites. Journal of Applied Physics febr. 1956 s. 188—189.
Nya isoleringsmaterial för tryckta kretsar. En tryckt
krets består vanligen av minst tre skikt: ett basskikt av
isolermaterial, ett kopparskikt och mellan dessa ett tunt
skikt av något lämpligt bindemedel. Efter
etsningsproceduren blir det sistnämnda skiktet och ej det egentliga
isolermaterialet frilagt, vilket vanligen medför dåliga
iso-lationsegenskaper, i synnerhet i en fuktig atmosfär.
Bind-skiktet sätter också en ganska låg gräns för högsta
till-låtna drifttemperatur.
En betydelsefull förbättring på detta område liar gjorts
vid IRC (International Resistance Company) för ett år
sedan. Man lyckades då binda kopparskiktet direkt till ett
isolatorskikt med goda elektriska egenskaper, närmare
bestämt bestående av polymonoklortrifluoreten. Detta
lami-nat, kallat Fluoroply-F, har emellertid nackdelen att lätt
böja sig och är dessutom mycket dyrt. Ytterligare
förbättrade egenskaper har nu ernåtts med ett trippel-laminat.
Man har nämligen lyckats binda ett mycket tunt skikt av
polymonoklortrifluoreten dels direkt till koppar och dels
till ett stabilt och billigt basmaterial, bestående antingen
av fenoplast eller glasfiberarmerad epoxiplast. Dessa
laminat benämnes Fluoroply-P respektive Fluoroply-E och
har både goda elektriska och mekaniska egenskaper. Båda
materialen har hög vtresistans. även vid hög luftfuktighet,
och eventuella överslag leder ej till någon förkolning med
bestående kortslutning. Förlustfaktorn vid 1 MHz är 0,029
och dielektricitetskonstanten 4,04 vid P-typen, medan
motsvarande värden för E-typen är 0,013 och 4,9. Materialen
kan dopplödas vid 260°C utan att bindförmågan mellan
de olika skikten påverkas. Lödningsproceduren bör dock
ej ta längre tid än ca 10 sekunder.
En annan ny typ av tryckta kretsar, som kontinuerligt
kan utsättas för temperaturer omkring 200°C har nyligen
framställts. Isolatorskiktet består av ett med teflon
närbesläktat material, kallat teflon 100 X, som är av
termoplasttyp och kan bindas direkt till ett kopparskikt.
Koppar-teflon-laminatet kallas Fluoroply-T. Det har mycket goda
högfrekvensegenskaper. Dielektricitetskonstanten är 2,2
mellan 100 Hz och 30 MHz och förlustfaktorn 0,0002; för
övrigt är egenskaperna ungefär desamma som vid de
tidigare beskrivna laminaten. Den mest påtagliga nackdelen
med Fluoroply-T är det höga priset (teflon 100 X kostar
ca 40 dollar/kg). Laminatet är dock särskilt lämpligt för
dubbelsidig kopparbeläggning och kommer ofta till
användning vid tillverkning av plattkablar (L B allen, D E
Mc Elroy och S J Stein i Electrical Manufacturing okt.
1957 s. 124—128). BP
Avstämbara magnetroner. För radarsändare på 200
kW-nivån inom X-bandet användes allmänt magnetronen 4J50,
som ger den fasta frekvensen 9 375 MHz, samt dess
frekvensvarianter, t.ex. 4J78 på 9 080 MHz. Kraven på
av-stämningsmöjligheter för radarsändarna inom området
8 500—£ 600 MHz har emellertid gjort att det framkommit
ett flertal avstämbara varianter av 4J50. Den tidigaste av
dessa är förmodligen 5780 av Western Electrics
tillverkning. Detta rör har funnits i marknaden sedan flera år
men dess uteffekt uppgår inte fullt till 200 kW. Under
beteckningen 5780 tillverkar även Bomac i USA en
magnetron, som dock är ett typiskt kortpulsrör med
pulslängder på 0,1—0,3 jas. 1 Frankrike tillverkar Compagnie
Francaise Thomson-Houston (CFTH) en magnetron
TH1780, som är ekvivalent med 5780 — närmast i Western
Electrics version —- och som rekommenderas arbeta med
pulslängden 1 jis. Driftdata på olika fabrikat av 5780
skiljer sig även i övriga avseenden. Avstämbara magnetroner
av 4J50-typ tillverkas även av RCA och Sylvania i USA
under beteckningarna 6865 respektive 6874. I allmänhet
ligger uteffekten på alla de nämnda magnetronerna
omkring 200 kW och avstämningsområdet täcker med något
undantag hela frekvensbandet 8 500—9 600 MHz.
RG
ELTEKNIK 1958 1 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
