Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Val av isolationsnivå i nät innehållande långa högspänningsledningar, av Gottschalk von Geijer, Bo Holmgren och Gunnar Jancke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Stagad stolpe för
400 kV-ledning i
skog.
Guyed tower for
400-kV line in
forest land.
kvensen vid åska har hittills utgjort 0,16 fel per 100
km och år. Denna felfrekvens är tillfredsställande
låg och förändras föga av måttliga ändringar av
iso-lationsnivån. I det svenska högspänningsnätet
bestäms isolationsnivån därför ej av atmosfäriska
överspänningar, utan uteslutande av storleken hos
interna spänningsstegringar.
Interna överspänningar
Ledningsisolationen bestäms så, att glimning vid
isolatorer ej förekommer under normal drift. Detta
villkor uppfylls genom att isolatorkedjorna förses
med graderingsringar, som nedsätter potentialfallet
över de understa isolatorelementen, se fig. 3. Vidare
får överslag till följd av driftfrekventa
spännings-stegringar och kopplingsöverspänningar från brytare
ej förekomma.
I stationerna skyddas transformatorerna och
därtill anslutna kablar med avledare, vilka främst tar
hand om atmosfäriska överspänningar. Avledarna
kan utan att förstöras uthärda eventuella
överspänningar härrörande från bortkoppling av tomgående
eller reaktorbelastad transformator. Däremot är det
osäkert huruvida de kan urladda en lång ledning,
som genom kopplingsöverspänning lämnats på hög
potential. Till följd av Ferranti-effekten överstiger
den driftfrekventa spänningsstegringen i en öppen
ledningsände avsevärt den i matande station. Detta
gör att avledare ej ansluts till ledningar utan
placeras enbart vid transformatorerna eller deras kablar.
Isolationsnivån för till ledningar anslutna apparater,
såsom mättransformatorer och strömbrytare, väljs
högre än för stationsutrustningen i övrigt.
De driftfrekventa spänningsstegringarna härrör
från spänningsstegringen utefter en ensidigt ansluten
ledning, spänningsstegringen vid brytning av
belastad ledning samt spänningsstegringen i friska faser
vid enfasigt jordfel. Förekomsten och placeringen av
seriekondensatorer påverkar spänningsstegringen.
Viktiga faktorer utgör vidare ledningssektionernas
längd samt i stationerna tillgänglig
kortslutningseffekt.
Härtill kommer transienta förlopp vid koppling av
långa ledningar samt rena kopplingsöverspänningar
från strömbrytare.
Driftfrekventa spänningsstegringar
Driftfrekventa spänningsstegringar uppstår vid
brytning ensidigt av en belastad ledning. Beräkning
av deras storlek har utförts för den ledningstyp, som
används i det svenska 400 kV-nätet. Den förutsätts
i varje fas vara utrustad med tre stålaluminiumlinor
Fig. 3. Hängkedja för tvillinglinor.
Twin-conductor suspension string.
ELTEKNIK 1958 1 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
