Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Princip för skrivande fasmätare, av Bengt-Olof Ås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Visardiagram för
kopplingen enligt
fig. 2. a: 90°, b:
(90_ <5)°
fasskillnad.
Phasor diagram for
the circuit of fig. 2.
a: 90°, b: (90 — 8)°
phase difference.
ligen är linjär med helixspänningen och resultatet
redovisas nedan under "Vandrinesvåssförstärkare".
O-
+ 62
2 a b eos
(2)
Faskänslig koppling med magiskt T
Som faskännande organ användes i denna
anordning ett magiskt T kopplat enligt fig. 2. I E-
respektive //-armen inmatas vågorna a respektive b. I
armen S erhålles därvid halva summan av dessa vågor
och i armen D halva skillnaden.
Armarna S och D avslutas med detektorer och de
från dessa erhållna spänningarna betecknas us
respektive uD. Om nu vågorna a och b ligger 90° ur
fas erhåller man ett visardiagram enligt fig. 3 a. Av
detta framgår, att absoluta beloppen av vågorna S
och D i detta fall är lika stora
Om fasen mellan a och b ej är exakt 90° utan
(90 — d) jämför fig. 3 b, erhåller man följande
uttryck för vågorna S och D
S2
+ b* — 2 a b eos
+ à
)]
(1)
Fig. 4. Ingångskrets och förstärkare med faskännande
likriktare.
Input circuit and amplifier with phase-sensing
rectifier.
Använder man nu kvadratiska detektorer erhåller
man de likriktade spänningarna
us = ki • S* = y (a2 + b2 -f 2 « b sin ö)
(3)
uD = k2l)* = y(fl2 + b2 - 2ab sin ö) (4)
där A\ och k„ är de för respektive detektorer gällande
konstanterna i volt/watt. Bildar man nu skillnaden
mellan iis och uD erhåller man, om
k\ — k 2 — k (5)
u8 = us — uD = 2 kab sin ö m 2 k a b • ö (6)
Man erhåller alltså härvid en mot fasfelet ö
proportionell utspänning, vilken tillika växlar tecken med é.
Om fasläget mellan a och b i stället vore det
motsatta mot i fig. 3 a, bleve enda skillnaden ett
minustecken i ekv. (6).
Förstärkare med faskännande likriktare
Den utgångsspänning, us, man erhåller från T-et i
denna koppling måste förstärkas, se nedan under
"Erforderlig förstärkning". En
likspänningsförstärkare är icke önskvärd på grund av den väntade låga
signalnivån. Signalkällan moduleras därför med
kantvåg och de från de två detektorerna erhållna
lågfrekvenssignalerna föres till var sin
primärlindning på en differentialtransformator, fig. 4. Över
sekundärlindningen erhåller man då skillnaden
mellan ingångssignalerna, dvs. u^.
Denna kan nu förstärkas i en (selektiv)
förstärkare och om man på utgången ordnar med
faskänslig detektering får man som utsignal, uut, en
likspänning proportionell mot fasfelet d och växlande
tecken med detta.
F- u, = F • 2 kab • ö
(7)
Principschema
De i senaste avsnitten beskrivna byggstenarna kan
nu sammankopplas enligt det principschema som
visas i fig. 5.
Kopplingen blir härvid självbalanserande och
likspänningen uut, som enligt det föregående är ett mått
ELTEKNIK 1958 1 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
