Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 8 - Aktiv distorsionskompensering, av Per-Olov Leine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktiv distorsionskompensering
621.375.127
Under titeln "Total Differential Feedback"
behandlar J. C. H. Davis i februarinumret 1958 av Electronic
& Radio Engineer en typ av motkopplad förstärkare,
som har stort teoretiskt intresse, då den utgör ett
mellanting mellan en vanlig motkopplad förstärkare
och en kompenserad förstärkare. Kopplingen har
uppkommit då man sökt kringgå svårigheterna att
erhålla stabilitet i förstärkare med höga
motkopp-lingsgrader. Emedan förstärkaren synes ha flera
möjliga utvecklingsvarianter och då den belyser
problemställningen motkoppling kontra kompensering,
skall här redogöras för dess huvudprincip.
I fig. 1 visas ett blockschema av förstärkaren, där
motkopplingsnätet känner utgående ström från
förstärkare 1, vilken för enkelhets skull antages vara
unilateral, med en reell överföringsadmittans S1 och
oändlig utgångsimpedans. Motkopplingsnätet
"levererar" en spänning, som kompareras med
ingångssignalen. Differensen matas till förstärkare 2, vilken
ävenledes antages vara unilateral och lia en reell
överföringsadmittans
För fig. 1 erhålles följande ekvationssystem
lut = h + hf + h + hf
h — Vin
h= (Vin — hf a — hf/a) s2
där hf och hf är felströmmar.
Införes de nya variablerna
x = SL — a
y = S2 — a
erhålles en total överföringsadmittans
St = a — xy/a
Enligt fig. 2, har St en sadelpunkt för
x = y = 0
(1)
dvs.
S± = S2 = a
(2)
(3)
(4)
X
Fig. 2. Nivddiagram över totala överföringsadmittansen
som funktion av delförstärkarnas
överföringsadmit-tanser S1 och S2.
Om en förstärkare konstrueras med detta villkor
uppfyllt, så kan endera S1 eller S2 varieras
godtyckligt utan att totalförstärkningen ändras. Om endera
av förstärkarna 1 eller 2 upphör helt att fungera
(bortsett från en kortslutning vid in- eller
utgångarna) så kvarstår förstärkningen oförändrad, dock
ändras distorsionsegenskaperna. Yid en normal,
motkopplad förstärkare blir överföringen noll då ett
aktivt element faller bort. Kopplingen enligt fig. 1
ger således en förbättrad säkerhet.
Nu kan (4) ej uppfyllas med godtycklig
noggrannhet, utan x och y kommer att avvika något från noll.
Detta betyder att arbetspunkten ej kommer att ligga
i sadelpunkten, samt att variationer i endera 5X eller
S2 avspeglas i en variation i totala brantheten St.
Som mått på variationskänsligheten kan
förstaderi-vatan av St väljas. St är dock en funktion av två
variabler och för att erhålla entydighet väljes en
sådan linjär kombination av x och y att
förstaderi-vatan blir maximum, dvs. den maximala lutningen
i arbetspunkten sökes. Härvid erhålles
\S’t
c/Si I _ r
dl max a
(5)
= konst.
a ..
Fig. i. Blockschema över distorsionskompenserade
förstärkare.
Fig. 3. Konstanta värden på nivåytans maximala lutning
bildar koncentriska cirklar kring x — y = 0.
ELTEKNIK 1958 1 1 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
