Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 8 - Aktiv distorsionskompensering, av Per-Olov Leine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Distorsionskompenseringens godhet som funktion av S2.
där r = Vx2 + y- = dimensioneringsfelet (6)
och l — längsvariabel i max. lutningsriktning, dvs.
(diy= (dxY+ (dyV
Med ökande dimensioneringsfel r kommer totala
branthetens känslighet för små variationer i Sj och
S2 att öka linjärt. De koncentriska cirklarna kring
optimala dimensioneringspunkten x = y — 0 i fig. 3
utgör konstanta värden på j S’t
|max-Felsignalerna hf och Lf, vilka må vara antingen
distorsion, brus eller brum, förorsakar en utgående
felsignal Iutf, som ur ekvationssystemet (1) löses till:
/„,,= (1 — SJ a) hf + ht (7)
Felsignalen från förstärkare 1 multipliceras med en
försvagningsfaktor (1 — SJ a), fig. 4. Vid optimal
dimensionering, då S2 = a, kompenseras helt
felsignalen från förstärkare 1. Om felsignalen är förorsakad
av distorsion, kommer utgående signal att vara helt
distorsionsfri, bortsett från den distorsion av andra
ordningen som bildas i förstärkare 2, vilken endast
förstärker felsignalen hf/Är felsignalen förorsakad
av brus eller brum, så kommer bidraget från förstär-
kare 1 visserligen att kompenseras men förstärkare
2 inför ånyo en felström av samma art. Förstärkare 2
kommer således att bestämma den totala
förstärkarens brum- och brusegenskaper.
I analysen ovan antogs överföringsstorheterna vara
rent reella, men vid högre frekvenser kommer
fasgången hos de båda förstärkarna in. Göres båda
förstärkarna lika och återkopplingsnätet rent reellt
kommer den totala överföringsfunktionen att få höga
toppar — den första nära 6 dB över förstärkningen i
mittbandet. Detta inses omedelbart då vardera
förstärkaren måste minst ha en fasgång motsvarande
en RC-krets, ledande till att x och y i det närmaste
blir lika med — ja för en viss hög frekvens. Det är
således nödvändigt att låta aS2 ha en betydligt lägre
gränsfrekvens, bestämd av en enda RC-krets, i vilket
fall en topp på 4 dB erhålles. Kompenseringskretsar
kan läggas utanför förstärkaren så att dessa toppar
(denna topp) skäres bort, men detta kommer att
allvarligt begränsa det frekvensband, som kan
överföras. Motsvarande fenomen uppträder också vid
låga frekvenser, då hela systemet svårligen kan
utföras med likströmspassage. Hur förstärkaren än ut-
Fig. 5. Kontrollkretsar för undersökning av att båda
förstärkarna och S2 fungerar. Dessa kretsar kan
vara delvis gemensamma för ett flertal förstärkare.
1 118 ELTEKN I K 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
