Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 1 - Transistorer i databehandlingssystem, av Börje Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Servosystemet i
anslutning till
sifferräknema-skinen.
The servo system in
connection with the digital
computer.
ha en särskild enhet, där programmet är uppkopplat
genom elektriska förbindelser. Byte av
räknepro-gram sker då exempelvis genom insättning av andra
programenheter, vilka genom mångpoliga kontakter
måste vara förbundna med huvuddelen av
räknemaskinen. Vid många applikationer för
styrningsproblem vill man emellertid vara i stånd att snabbt
kunna ändra program, och då får detta på vanligt
sätt lagras i minnet. Numera är det också möjligt
att konstruera transistordrivna ferritminnen med
stort omfång. Leprechaun har ett dylikt med 1 024
minnesceller, vardera bestående av 18 binära siffror
och för andra maskiner har konstruerats minnen
med upp till 4 096 minnesceller. Ett sådant minne
för tal med 37 binära siffror har mycket små
dimensioner, nämligen en kub med sidan 12 cm,
transistorkretsarna ej medräknade.
Effektförbrukningen hos Leprechaun är som sig bör
mycket låg. De logiska kretsarna förbrukar endast
20 W och totala ineffekten är 160 W. Maskinen är
kompakt byggd, och volymen är ungefär 0,4 m3,
exklusive anordningar för in- och utgångsvärden.
Transistortyper
Av det föregående framgår att det är önskvärt att
använda transistorer i sifferräknemaskiner. Sedan
uppkommer frågan, vilka typer av transistorer, som
är bäst lämpade för ändamålet. För några år sedan
trodde man att spetstransistorn skulle vara en
lämplig typ. Den uppvisar nämligen negativt motstånd
inom en del av arbetsområdet. Denna egenskap
medger konstruktion av t.ex. bistabila element med en
enda transistor i stället för det vanliga antalet två.
Spetstransistorn har emellertid även mindre goda
egenskaper. Bl.a. är det svårt att hålla jämna data
vid tillverkningen. Numera har den helt spelat ut
sin roll och tillverkas knappast längre.
Det har under senare år kommit fram andra
specialtyper, som liksom spetstransistorn uppvisar
negativt motstånd inom en del av arbetsområdet, t.ex.
dubbelbasdioden. Det kan av två orsaker vara
önskvärt att hålla nere transistorantalet i
sifferräknemaskiner, nämligen ökad driftsäkerhet och minskad
kostnad. Skikttransistorn anses emellertid numera
så driftsäker, att synpunkten om litet antal ej väger
så tungt. Specialtyperna har varit så mycket
dyrare, att deras användning ur ekonomisk synpunkt
ej varit berättigad. I framtiden kommer därför
skikttransistorn troligen att användas till övervägande del.
Skikttransistorer finns av två typer, nämligen pnp
och npn. De senare har varit mindre allmänt
tillgängliga, i synnerhet i Europa, varför man inom
siffer-räknetekniken till största delen får hålla sig till
pnp-transistorer. Numera har det också börjat komma
fram skikttransistorer speciellt avsedda för
sifferräknemaskiner.
Exempel på transistorkretsar
En sifferräknemaskin kan vara ganska
komplicerad, men byggelementen är enkla. De vanligaste av
dessa är grindar. De kombinerar två eller flera
ingångssignaler till en utgångssignal enligt någon viss
regel. En fördel med transistorer är att de i sin
funktion liknar reläer och därför ger lätt överskådliga
kretsar.
Ett exempel på en grind är "och"-grinden enligt
fig. 3 a. Ingångssignalerna kan endast antaga
värdena 0 och 1. I figuren har använts pnp-transistorer
Fig. 3. De grundläggande transistorgrindarna a)
"och"-grind, b) "eller"-grind.
Basic transistor gates a) "and."-gate, b) "or"-gate.
ELTEKNIK 1959 1 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
