Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 2 - Spänningsstabilitet och reaktiva effektförhållanden vid inkoppling av långa 400 kV-ledningar, av Lars Gustafsson och Lars Norlin - 1959 Electrical Engineers Exhibition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fältprov
Då det var första gången som mätningar av detta
slag utfördes på nätmodellen, ansågs det angeläget
att få mätningarna verifierade genom fältprov.
Dessa utfördes dels vid den egentliga idrifttagningen i
september 1956 och dels, sedan resultaten
analyserats och nya nätmodellmätningar gjorts, i oktober
1956. De nya mätningarna och proven betingades
av att man från början varit för försiktig, vilket
ledde till att ett ur vattenhushållningssynpunkt
för stort antal maskiner fick ligga infasade till
nätet.
Kopplingsprov av detta slag, som omspänner så gott
som hela landet och starkt påverkar den normala
driften, kan endast utföras under natt- och
helgtid med låg belastning. Varje provskott med
erforderliga driftomläggningar tar i genomsnitt en
timme. Detta medför att med den korta tid som står
till buds, antalet provskott måste bli ganska
begränsat och att ett mycket noggrant genomarbetat
provprogram måste finnas.
Till ledning för fältproven sattes de mest givande
resultaten från nätmodellmätningarna upp i en tabell
i provprogrammet, med början med de prov som
visade den största säkerhetsmarginalen, och
fältproven utfördes sedan i denna ordning med början
med det säkraste. Efter varje provskott gjordes
preliminär jämförelse mellan nätmodellmätning och
fältprov. På så sätt kunde man steg för steg krympa
på säkerhetsmarginalen ocli nå större frihet att
under normal drift disponera generatoraggregaten
efter vattenhushållningens behov.
Vid fältproven upptogs oscillogram på
generator-ström och spänning på maskinerna i Midskog,
Stor-finnforsen, Kilforsen samt i oktober även i Lasele.
Vidare gjordes vid varje provskott avläsningar på
visarinstrument av generatorernas aktiva ocli
reaktiva effekter samt av spänningarna på samtliga
samlingsskenor i nämnda stationer samt i Harsprånget.
Slutligen avlästes belastningarna på de viktigaste
ledningarna. I tab. 2 har en jämförelse gjorts mellan
nätmodellmätningar och fältprov för
inkopplingarna med öppen ledningsände i Göteborg. Värdena
för generatorerna i Midskog är ej medtagna, enär
dessa generatorer visade sig, såväl i modell- som
fältproven, få relativt liten reaktiv ström.
Prov 1 har största maskin- och
reaktoruppsättningen och är därför stabilast. Därefter reduceras
antalet generatorer successivt för varje prov och
prov 4 har en uppsättning, som får anses vara ett
minimum för klart stabil drift i praktiskt bruk för
ifrågavarande nätbild.
Prov 1 liar följande antal generatorer och
reaktorer i de viktigaste stationerna: Harsprånget 3G + 2X,
Ligga 2G, Kilforsen 3G + 3X, Lasele IG,
Storfinnfor-sen 2G och Midskog 3G + 3X. I prov 4 har följande
maskiner kopplats bort i förhållande till prov 1: 2G
i vardera Harsprånget, Kilforsen och Midskog samt
IG vardera i Ligga, Storfinnforsen och en 200
kV-station nära Midskog.
Den till 400 kV-skenan i Midskog inkommande
reaktiva effekten efter inkopplingen i prov 4 uppgår
efter regleringen till ca 575 MVAr. Av denna effekt
förbrukas 180 MVAr i Midskogs reaktorer, 5 MVAr
i generatorn ocli 85 MVAr i förluster i
transformatorn, medan 155 MVAr går ut på 400 kV-ledningen
mot Storfinnforsen ocli resten 150 MVAr fördelar
sig på utgående 200 kV-ledningar från Midskog.
Fältproven och nätmodellmätningarna visar sig vid
en jämförelse i stort att stämma mycket väl överens.
Att vissa avvikelser måste förefinnas är lielt
naturligt av flera orsaker. Först ocli främst måste man
på nätmodellen alltid förenkla den stora nätbilden
som finns i verkligheten. Dessutom kan man aldrig
erhålla exakt lika utgångsläge eller driftläggning
i de båda fallen. Vidare måste man räkna med vissa
ofullkomligheter i mätutrustningen.
400 kV-spänningen har angivits för Göteborg och
Storfinnforsen. I Göteborg uppträdde den högsta
spänningen medan spänningen i Storfinnforsen får
anses representera medelnivån för 400 kV-nätet i
Norrland. Överensstämmelsen mellan fältprov och
nätmodellmätningar är som synes mycket god.
Spänningen på 400 kV-nätet i Norrland uppgår efter
inkopplingen till 440 à 450 kV. Denna höga
spänningsnivå kan ej accepteras någon längre tid ocli
för att undvika detta liar som nämnts ledningen
försetts med automatik för samtidig in- och
urkoppling i båda ändar.
Även Xf-värdena visar sig stämma väl överens i
de allra flesta fall. De avvikelser som finns är inom
sådana gränser att de saknar praktisk betydelse.
Samtliga stationer visar dock en tendens till bättre
stabilitet i fältproven. Enda undantaget utgör
Harsprånget, men säkerhetsmarginalen i den stationen
är ändå så stor att någon fara för utlösning av
generatorerna inte föreligger.
De utförda proven har visat, att
nätmodellniät-ningarna mycket väl kan ligga till grund för
erforderliga instruktioner om minimiuppsättning av
maskiner i drift vid olika driftfall. Vid förändringar
i nätbilden såsom vid tillkomsten av nya ledningar
eller stationer erfordras endast nya
nätmodellmätningar för att bestämma nödvändig maskin- och
reaktoruppsättning. Under sommaren 1958 utfördes
de sista nätmodellmätningarna av denna art, vilka
ligger till grund för nu gällande instruktioner.
Litteratur
1. Herlitz I: Working tests on the Asea high-speed voltage
regulator at the Swir power station. Asea Journal 13 (1936), s. 26—30.
2. Craky S B: Two-reaction theory of synchronous machines.
AIEE Trans. 56 (1937), s. 27—31.
3. Herlitz I: Problems connected with the operation of long
distance power transmission at high voltages. Cigré 1948, 406.
4. Dahlgren F: Spiinningsslabilitet hos synkronmaskiner.
Kompendium i el. maskinlära VIII F, Stockholm 1951.
5. Voipio E: Xoltage stability of synchronous alternators with
capacitive loads. KTII Trans. 56, Stockholm 1952.
6. Knudsen N, Stromberg T: Yoltage stability with and without
voltage regulators. Cigré 1952, 127.
7. Voipio E: The voltage stability of a synchronous alternator
with capacitive loading. Asea Journal 25 (1952), s. 138—145.
8. Knud sen X: Ovcrvoltages and voltage stability in the operation
of long unloaded lines. Asea Journal 25 (1952), s. 146—154.
9. Knud sen N: Abnormal oscillations in electrical circuits
containing capacitance. KTII Trans. 69, Stockholm 1953.
10. Voipio E: The influence of magnetic saturation on transients
and voltage regulating properties of synchronous alternators with
special reference to large capacitive loads. KTH Trans. 93,
Stockholm 1955.
1959 Electrical Engineers Exhibition hålles i London
17—21 mars 1959. Upplysningar lämnas genom Electrical
Engineers (A.S.E.E.) Exhibition Ltd., 25 Museum Street,
London W.C.I.
ELTEKNIK 1959 1 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
