Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 3 - Fjärrmanövrering av frånskiljare över rikstelefonnätet, av Carl-Gustav Nylund - Ferromagnetism utan ferromagnetiska grundämnen - Skivbelastade vågledare och helixvågledare som fördröjningsledningar i mikrovågsrör, av RG - Snabb kiseldiod, av RG - Detektering av infrarödstrålning, av RG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reläet R22-1 (R22-2 osv.). Kvittens på att
frånskilja-ren har fullföljt manövern, utlöses i mottagaren av
hjälpkontakt för lägesindikering i frånskiljarens
manöverdon. Manöverdonets gångtid bör vara 5 à 6 s.
Då mottagaren R6M sänder kvittenssignal för
fullföljd manöver, utställes reläkedjan R6S i sändaren,
varvid lampan i manöverställaren ändrar från
blinkande till fast sken, och sändaren ger ånyo
hållton. När manöverställaren åter utdrages, nedkopplas
förbindelsen med frånskiljaren och när
omkopplaren A fälles i läge 0 nedkopplas telefonförbindelsen
med mottagarstället. Fälles omkopplaren A i läge 0
innan manöverställaren utdrages, nedkopplas trots
detta telefonförbindelsen.
Driftsäkerhet
Driftsäkerheten hos manöversystemet är beroende
på de störningar, som kan förekomma på
rikstelefonnätet. Störningar på grund av inkommande
åsköverspänningar kan givetvis uppstå, i synnerhet om
telefonutrustningen är ansluten över en blankledning
till telefonnätet. Utrustningen bör skyddas med
överspänningsskydd. Störningar av
manöverutrustningen på grund av obehörigt inkommande signaler är
ej helt utesluten. Signalpulsningen sker med ton
inom hörbara området och med en amplitud av
samma storleksordning som talet (nollnivå) varvid
pulslängderna mätes på samma sätt som inom
telefontekniken i övrigt. En störning, som inte alls är
besvärande för talet, kan påverka signalpulsningen.
Systemet är dock sådant, att störning av nämnda slag
inte innebär någon risk för obehörig eller felaktig
manöver av frånskiljaren. För uppkoppling till
manöver av en frånskiljare fordras att en ren ton
av 1 900 Hz utsändes under minst en sekund samt
att denna ton avslutas med 6 till 10 mätta pulser.
Skall frånskiljaren dessutom manövreras, fordras att
mottagaren får hållton från sändaren senast ca
200 ms efter det att mottagaren kvitterat
frånskiljar-läget och att korrekta manöverpulser, tre eller fem
stycken, utsändes från sändaren. Om det vid anrop
av en frånskiljare från manöverlådan skulle
försvinna eller tillkomma någon korrekt puls kan fel
frånskiljare bli anropad, men då erhålles också
kvittensen på motsvarande manöverställare.
Vid en driftstörning medförande bortfall av
underhållsladdning av batteriet är antalet
manöverfunktioner, som kan utföras, beroende på batteristorleken.
Vid dimensionering av batteriet måste därför hänsyn
tagas till lägsta spänning vid vilken teleutrustningen
med tonsändaren och mottagaren samt
motorman-överdonet kan fungera felfritt.
Ferromagnetism utan ferromagnetiska grundämnen
Vid Bell Laboratories har B. T. Matthias nyligen
upptäckt att en legering av zink och zirkonium vid
temperaturer under 35°K uppvisar ferromagnetiska egenskaper av
ungefär samma karaktär som dem man finner hos vissa
ferriter vid rumstemperatur. Detta är bland de första
gånger som man funnit ferromagnetism utanför den
normala kretsen av ferromagnetiska grundämnen, alltså Fe,
Ni, Co, Cr, Mn och vissa sällsynta jordartsmetaller.
Upptäckten anses öppna vida vyer på områdena för
ferromagnetism och diamagnetism (Bell Lab. Rec. aug. 1958
s. 503).
Skivbelastade vågledare och helixvågledare som
fördröjningsledningar i mikrovågsrör
Vid fördröjningsledningar, avsedda att i
vandringsvågs-och backvågsrör fördröja den elektromagnetiska vågen
och koppla den till en elektronstråle, intresserar
framför allt kopplingsimpedansen samt dispersionskurvan, dvs.
fasfördröjningen som funktion av våglängden. För
användning till högeffektrör ter sig därvid ett par typer av
ledningar särskilt attraktiva, nämligen den skivbelastade
vågledaren och helixvågledaren. För dessa ledningar har
utförts en teoretisk undersökning av de nämnda
faktorerna liksom mätningar på experimentmodeller.
Beträffande den skivbelastade vågledaren kommer
författaren till det resultatet att den har hög
kopplingsimpedans men är smalbandig. Helixvågledaren kan
utföras med ett eller flera parallella spiralspår och är
i allmänhet bredbandig men har lägre
kopplingsimpedans än den i vandringsvågsrör normalt använda
tråd-helixledningen.
Den experimentella delen av undersökningen behandlar
upptagning av dispersionskurvor samt utveckling av
mätmetoder härför. Det visar sig därvid att en
skivbelas-tad vågledare med radiella metallklackar har två moder,
av vilka den ena uppvisar anomal dispersion samt att
helixvågledaren har en kontinuerlig dispersion med nästan
konstant fördröjningsfaktor (Bengt T Henoch:
Investigations of the Disk-Loaded and Helical Waveguide. 84 s.,
65 fig., Kungl. Tekniska Högskolans Handlingar nr 129,
Sthlm 1958). RG
Snabb kiseldiod
Vid Bell Laboratories har utvecklats en kiseldiod
betecknad 1N696 och avsedd för kopplingsändamål i
databehandlingsmaskiner. Den uppges vara mycket snabb och kan ge
kopplingstider på ca 1 ns. Dioden tillverkas genom
diffusion av bor och fosfor in i motsatta ytor av en tunn skiva
av n-kisel. Kapacitansen i övergångsområdet är ca 2,5 pF.
Typiskt i övrigt är att man lyckats erhålla en mycket kort
återhämtningstid utan att ge avkall på goda statiska data,
såsom hög spärrspänning (genombrottsspänning 40—60 V),
låg spärrström (ca 10 nA vid —20 V) och lågt
frammot-stånd (ca 0,8 V vid 10 mA). Återhämtningstiden regleras
med god noggrannhet vid tillverkningen genom
indiffun-dering av rekombinationscentra av guld. Det kan också
nämnas att livslängdsprov vid 50 mA ledström och 100°C
omgivningstemperatur ännu vid 1 000 h inte påverkat
dioderna. Ett annat prov med ett stort antal dioder med en
spärrström på 10 nA vid rumstemperatur synes peka på
livslängder av 100 000 h (J H Forster, P Zuk i 1958 IRE
Wescon Conv. Rec. s. 122—125). RG
Detektering av infrarödstrålning
En robot som går med machtalet 2,4 på höjden 9 000
m har en yttemperatur av ca 500°K och maximet av
dess infrarödstrålning ligger vid en våglängd av 5,5 fi.
Ju högre hastighet den har, desto högre är dess
temperatur och desto större är det avstånd på vilket den kan
upptäckas av en IR-detektor. En ökning av hastigheten
med 300 •%) bör resultera i en ökning av detta avstånd
med 400—500 «/o.
Man påpekar att man genom användning av detektorer,
som arbetar med indiumantimonid eller germanium vid
flytande kväves kokpunkt, kan täcka våglängdsområdet
från 2 till 10 fi eller mera. Avsökningssystem, där
detektorn sveper fram och tillbaka över målytan i avsikt
att skilja mellan målets strålning och icke önskad
bakgrundstrålning, synes vara en väg till lösning av
problemet med bakgrundsbruset.
Det uppges även att amerikanska marinen håller på att
utrusta sina fartyg med infrarödsystem som har en
räckvidd av ca 9 000 m i klart väder nattetid (British Comm.
and Electronics maj 1958 s. 326). RG
ELTEKNIK 1959 1 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
