Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 4 - Morgonfel på 120 kV-linjer genom ormvråk, av Ture Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell Samtliga utlösningar på Sydkrafts 120 kV
nät åren 1946—1958.
Fig. 4. Kartskiss över 120 kV-nätet med angivande av
mor-gonfelsfrekvensen per år och 1 000 km åren 1946—•
58.
Map of the 120 kV network with the frequency of
sunrise interruptions per year and per 1000 km
during 1946—58.
—1939. Under 1940-talet förekom i regel 0—1 fel
per år och under 1950-talet ökade felantalet till 3—4
per år. Totala antalet fel är dock så pass litet att
det knappast tillåter några slutsatser om en eventuell
periodicitet. Fördelningen på sommar- och
vinterhalvåret är intressant. Ormvråkens vårflyttning
anses normalt ske i mars och höstflyttningen i
september—oktober. Vid Hässleholm—Sege har felen med
undantag av de tre år 1957 inträffat under
sommarhalvåret, medan felen vid Mörarp—Sege med
undantag av ett år 1950 inträffat under vinterhalvåret.
Dessa förhållanden sammanfaller väl med det
faktum att längs Hässleholm—Sege finns lämpliga
boplatser för ormvråkens häckning medan sådana
saknas längs Mörarp—Sege. Vid den senare linjen torde
felen i regel ha orsakats av ormvråkar som stannat
kvar i trakten efter den vanliga flyttningstiden.
Eftersom samtliga de morgonfel som vi vid dessa
linjer fått tillfälle att närmare undersöka genom
fastställande och besiktning av felställena har visat sig
vara med största sannolikhet orsakade av ormvråk
torde man kunna dra den slutsatsen att alla
morgonfel på dessa linjer orsakats av fågel. Om fågelfelen
hade kunnat förebyggas genom lämpliga åtgärder
skulle således driftsäkerheten vid dessa linjer lia
förbättrats avsevärt genom att under 1946—1958
endast ca 30 % av felen hade uppkommit.
För hela Sydkrafts 120 kV-nät finns en
sammanställning i tabell 4 som för samma tidsperiod 1946—
1958 anger årliga antalet utlösningar och antalet
morgonfel härav. Utöver de 25 morgonfel som enligt
ovan förekom vid Hässleholm—Sege och Mörarp—
Sege har vid övriga linjer förekommit 24 st. varav
23 under sommarhalvåret. Under tidsperioden har
nätet vuxit från 721 km till 1 012 km. Ett vägt
medeltal ger för denna tid totala antalet fel per år och
1 000 km till 19,2, varav 4,3 morgonfel, dvs. ca 22 %.
Att linje för linje beräkna förhållandet mellan
antalet morgonfel och totala antalet fel har emellertid
föga värde eftersom totala antalet fel är starkt be-
Ar Totalt antal utlösningar Härav morgonfel % morgonfel, ca
1946 ... ....... 21 1 5
1947 ... ....... 6 1 17
1948 . .. ....... 18 4 22
1949 . .. ....... 28 4 14
1950 . .. ....... 12 4 33
1951 ... ....... 3 1 33
1952 . .. ....... 9 3 33
1953 ... ....... 19 5 26
1954 ... ....... 17 6 35
1955 ... ....... 20 0 0
1956 . .. 99 4 18
1957 ... 99 6 27
1958 ... ....... 20 10 50
Sa 217 49 23
roende av åskfrekvens och andra lokala förhållanden
som skiftar mycket från linje till linje.
En jämförelse för 120 kV-nätets olika linjer av
antalet morgonfel per år och 1 000 km är däremot
intressant. Siffrorna härför har förts in på en
kartskiss över 120 kV-nätet, fig. 4. Kartan upptar 17
linjer varav 11 varit i drift hela tiden medan övriga
har kortare drifttid, nämligen 1 st. 11 år, 2 st. 7 år,
1 st. 5 år och 2 st. 4 år. Samtliga linjer utom tre har
i huvudsak samma stolputförande med horisontell
fasplacering. Dessa tre, som är linjerna med 5
respektive 4 års drifttid, har triangulär fasplacering. Dessa
har markerats med ett triangeltecken intill felsiffran.
Något samband mellan fasplacering och felfrekvens
kan ej utläsas ur kartan. Morgonfelsfrekvensen
skiftar från 19 till 0. Orsakerna härtill har ännu ej
kunnat klarläggas. Stolpreglarna har emellertid fått olika
utförande under olika byggnadsepoker, vilket gör att
de torde vara olika lämpade som sittplatser för
fåglarna. Ljusbågsskydden för isolatorkedjorna har fått
olikartat utförande vilket påverkar risken för
överslag genom spillningsstrålen. Som förut påpekats
varierar häckningsmöjligheterna längs linjerna. Dessa
faktorer och eventuellt en del andra påverkar
morgonfelsfrekvensen. I stort sett tycks linjerna i Skåne
vara särskilt utsatta.
Slutligen har samtliga 49 morgonfel på 120 kV-nätet
1946—1958 enligt tabell 4 prickats in i ett diagram
över solens uppgång enligt almanackan för Lunds
horisont, fig. 5. Härvid har olika markering använts
för de fel vid 120 kV-linjerna Hässleholm—Sege och
Mörarp—Sege som enligt tabell 1 visats vara
orsakade av ormvråk, för övriga morgonfel vid samma
linjer och för morgonfel vid 120 kV-nätets övriga
linjer. I stort sett faller felen förvånansvärt väl in
mellan de båda streckade linjer som anger tiden en
halv timme före och efter soluppgången.
Felanhopningen under sommarhalvåret är påtaglig.
Det är endast 120 kV-nätet som har direktjordad
nollpunkt. Vid Sydkrafts 50 kV- (50—40 kV-) nät
används isolerad eller spoljordad nollpunkt. Några
Wischer-känsliga reläer av den typ som används i
Bayernwerk har inte funnits i dessa nät. Jämförelse
mellan morgonfel på 120 och 50 kV-linjer låter sig
sålunda inte göras. Vid lägre spänningar t.ex. 20 kV
ELTEKNIK 1959 1 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
