Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Back-Scattering Cross Section of Reactively Loaded Cylindrical Antennas, by Bengt-Olof Ås and Hans J. Schmitt - Mätning av jordmagnetiska fältet med satellit, av R G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
object is split into more than two parts and loaded
at more than one point. The experiments performed
for longer objects seem to indicate that no part of
the object should be longer than one-half
wavelength.
Since the image-plane technique has been used for
the experiments, only broadside back-scattering
could be investigated. While a different angle of
polarization decreases only the absolute amount of
o due to the eos1 y term in eq. (5) and is readily
taken into account, the behavior for off-angle
incidence of a plane wave will be somewhat different
due to the fact that the phase of the incident wave
is no longer uniform along the wire axis. For short
antennas, this case is less interesting, since the
back-scattering cross section is usually less than for
broadside incidence.
Acknowledgement
Thanks are due Professor R. W. P. King for his
support of this work. One of the authors, B.-O. Ås,
is particularly indebted to Professor King for giving
him the opportunity to join the staff of the Gordon
McKay Laboratory for the time during which this
work was done.
References
1. Van Vleck J H, Bloch F, Hamermesii M: Theory of Radar
Reflection from Wires or Thin Metallic Strips. J. Appl. Phys. 18, 274
(1947).
2. King R W P: Theory of Linear Antennas. Harvard University
Press, Cambridge 1956, pp. 506 et seq.
3. Sevick J, Störer J E: A General Theory of Plane-Wave Scattering
from Finite Conducting Obstacles with Application to the
Two-Antenna Problem. Cruft Laboratory Technical Report No. 149 (1952).
4. Sevick J: Experimental and Theoretical Results on the
Back-Scattering Cross Section of Coupled Antennas. Cruft Laboratory
Technical Report No. 150 (1952).
5. Sevick J: An Experimental Method of Measuring Rack-Scattering
Cross Sections of Coupled Antennas. Cruft Laboratory Technical
Report No. 151 (1952).
6. Stratton J A: Electromagnetic Theory. McGraw-Hill, New York
1941, pp. 563 et seq.
7. Tai C T: Radar Response from Thin Wires. Stanford Research
Institute Technical Report No. 18 (1951).
8. King R W P: Theory of Linear Antennas. Harvard University
Press, Cambridge 1956, p. 492.
Mätning av jordmagnetiska fältet med satellit
För mätning av magnetfält är metoden med
protonspin-resonans (se t.ex. Elteknik 1959 h. 1 s. 15) den som ger
den största noggrannheten, ca 1 på 10°. Den är därför
mycket lämplig att använda när det gäller att kartlägga
det jordmagnetiska fältet.
Genom National Aeronautics and Space Administration i
USA har redan före uppskjutandet av Vanguard IIIA, fig.
1, lämnats upplysningar om utrustningen i denna satellit.
Syftet med satelliten är att mäta det jordmagnetiska fältet
Fig. 1.
Satelliten
Vanguard
IIIA.
utanför och i de yttre delarna av atmosfären. Erhållna
informationer bedöms bli av stort intresse, t.ex. när det
gäller att förverkliga militära idéer om störning av
fientliga kraft- och kommunikationsnät med hjälp av det
jordmagnetiska fältet.
Magnetometern (fältstyrkemätaren), fig. 2, är tillverkad av
Varian Associates i Kalifornien. Den består av ett
mät-huvud med en spole nedsänkt i en vätska innehållande
väteatomer, i detta fall kolvätet hexan. Eftersom direkt
proportionalitet råder mellan den magnetiska fältstyrkan
och resonansfrekvensen innebär själva mätningen ett
bestämmande av denna frekvens. Magnetometerns
elektroniska utrustning är uppbyggd med transistorer. Dessutom
innehåller satelliten en mottagare för anrop samt två
sändare, den ena för spårsignaler och den andra för
mätvärden från magnetometern. Den elektriska energin
lämnas av åtta batterier. Se även fig. 3.
Satellitens hölje är uppbyggt av plast, närmast
glasfiber-armerad fenolplast. Även det rör som sticker ut från
själva satellitkroppen och som innehåller magnetometerns
mäthuvud är tillverkat av samma material. Med hänsyn
till de magnetiska mätningarna vill man i största möjliga
utsträckning undvika metaller i satelliten.
De markstationer som skall följa satelliten och ta emot
mätresultaten iir belägna i Nord- och Sydamerika samt i
Australien. De är utrustade med sändare för anrop av
satelliten och med mottagare för mätvärden samt
tillhörande registrerings- och presentationsutrustningar. Det tar
endast fyra sekunder från det att markstationen gör ett
anrop till dess att satellitens svar med fältstyrkan finns
registrerat och presenterat. R G
MÄTHUVUD
Fig. 3. Instrumenteringen i
Vanguard IIIA.
Fig. 2. Magnetometern med
mäthuvudet till höger
och den elektroniska
utrustningen till
vänster.
.76 ELTEKNIK 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
