- Project Runeberg -  Elteknik : Tidskrift för elektrisk kraftteknik, teleteknik och elektronik / Årgång 2. 1959 /
114

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsofarlig mikrovågsstrålning, av BP - Strömkarl, av RG - Departement för vetenskap och forskning planeras i USA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hälsofarlig mikrovågsstrålning

Studiet av elektromagnetiska vågors inverkan på levande
organismer, och då speciellt på människan, har ej hållit
jämna steg med den snabba utvecklingen inom
mikrovågstekniken. För fem år sedan var kunskaperna om
denna strålnings inverkan baserade på ett fåtal experiment
med råttor och hundar samt på de mycket knapphändiga
erfarenheterna från diatermibehandlingar med mikrovågor.
De höga mikrovågseffekter, som numera kommer till
användning vid kommunikation med spridningssignaler och
inom radartekniken, har emellertid i USA framtvingat ett
brett upplagt forskningsprogram för undersökning av
riskerna vid mikrovågsbestrålning. Man har bl.a.
konstaterat, att förutom den tidigare kända risken för skador på
inre organ genom dielektrisk uppvärmning, förefinns
risker för nedbrytning av vissa cellkomplex under inverkan
av höga pulseffekter, trots att medeleffekten kan vara låg.

För att hf-energi överhuvud taget skall kunna utöva en
påtaglig inverkan på en levande organism, måste denna
ha en storlek, som är minst en tiondel av
strålningsvåglängden. Av betydelse för typen av organskador är vidare
strålningens inträngningsdjup. Detta varierar mellan en
tiondel och en hundradel av våglängden. Absorptionen av
hf-energi i människokroppen varierar med frekvensen, så
att under 400 MHz och över 3 000 MHz upptas 50 °/o eller
mindre av den infallande strålningen, och mellan 1 000 och
3 000 MHz nära 100 °/o. Strålning vid frekvenser lägre än
1,5 MHz är ofarlig, eftersom kroppen då utgör en mycket
liten del av våglängden.

Frekvensområdet under 1 000 MHz är speciellt farligt för
inre organ. Vid 300 MHz kommer t.ex. en stor del av
strålningen att övergå till värme mellan 7 och 10 cm under
huden. En speciellt kraftig uppvärmning kan ske i vissa
av kroppens kaviteter, om dessa är i resonans med
hf-fältet. Bl.a. tyder vissa observerade skador i benmärgen
på sådana resonansfenomen. Även övergångsskikten
mellan vävnader av olika täthet, t.ex. skikt mellan fett och
muskler och mellan muskler och ben, ger upphov till
stående vågor med åtföljande fältkoncentration och lokal
uppvärmning. Inom området 1 000 till 3 000 MHz
absorberas en stor del av strålningen i kroppens underhudsfett
och vid ännu högre frekvenser, där hudens
reflexionsförmåga tilltar, uppvärmes huvudsakligen ytterhuden.

Människokroppens för övertemperaturer känsligaste organ
är ögonen och testiklarna. Skador genom hf-bestrålning av
de sistnämnda torde i allmänhet vara av övergående natur
och medför endast temporär sterilitet. Skador på ögonen
är betydligt allvarligare. De består i grumling av linsen
som vid grå starr. Djurförsök har visat att skadorna ej
endast blir bestående utan även förvärras med tiden. Att
ögat är så lätlskadat, sammanhänger med dess dåliga
blodcirkulation och åtföljande ineffektiva kylning. Försök inom
frekvensområdet 2 400 till 3 000 MHz har visat att
grumlingarna i linsen nätt och jämnt uppstår vid en exponering
av 0,59 W/cm2 under 5 minuter eller 0,29 W/cm2 under
90 minuter. Vid 0,12 W/cm2 har inga sjukliga förändringar
konstaterats ens vid flera timmars bestrålning, och denna
effektnivå kan alltså anses som ganska ofarlig. De nämnda
värdena avser kontinuerliga medeleffekter.

Om hela kroppen utsättes för hf-bestrålning kan den
åtföljande temperaturhöjningen få allvarliga konsekvenser.
För varje grads ökning av kroppstemperaturen går
ämnesomsättningsprocessen så mycket fortare, att en
fördubbling i syretillförseln erfordras. Emellertid åstadkommer
temperaturhöjningen även att hemoglobinet blir mera
stabilt, dvs. att det ogärna varken upptar eller avger syre.
Resultatet av denna konstgjorda (liksom även av en
naturlig) feber blir ett kraftigt syreunderskott, som kan
medföra skador på vissa hjärnceller, på det centrala
nervsystemet och i vissa inre organ såsom lever och njurar.
Mikrovågsstrålningens skadliga inverkan på levande
organismer är emellertid ej begränsad till de hittills behand-

lade värmeskadorna. Flera experimentella bevis finns för
att höga pulseffekter är skadliga, även om medeleffekten
och därmed temperaturhöjningen är obetydlig.
Molekylresonanser i området 100—300 MHz kan sålunda
medföra en viss nedbrytning av de proteiner, som bygger upp
kroppens vävnader. Liknande resonansfenomen kan även
verka förstörande på blodplättarna (så att blodet får
svårt att koagulera) samt påverka vissa enzymer i ögat,
vilket medför grumling av linsen. Man har vidare
konstaterat uppkomsten av omgrupperingar av cellkomplex i
bl.a. fetthaltiga vävnader, blodlösningar och nyligen i
lymfan. Vanligen bildas långa kedjor av pärlbandstyp,
men den biologiska inverkan av dessa onaturliga
formationer är ännu okänd.

Vid några experiment på djur har det visat sig, att
hf-effekter av relativt låga effektnivåer kan sätta det
motoriska nervsystemet ur funktion. Så länge bestrålningen
pågår är djuren oförmögna att röra sig, men så snart den
upphör, återkommer rörelseförmågan. Orsaken till detta
torde vara vissa resonansfenomen i ryggraden eller i
någon av kraniets kaviteter. De vanliga nervimpulserna tycks
därvid bli blockerade.

För att skydda den personal, som arbetar i närheten av
högeffektsändare, anstränger man sig nu att få fram
enkla, bärbara radiometrar (för mätning av effekttätheten)
samt dito dosimetrar. Speciella hf-skyddande kläder
ut-experimenteras också, varvid det största problemet är att
skydda ögonen tillräckligt effektivt. Inom amerikanska
armén har man antagit 10 mW/cm2 som den högsta nivå
för vilken aktiv personal bör utsättas. Vid alla rast- och
viloplatser bör effektnivån minskas till 1 mW/cm2 eller
mindre (F Leary i Electronics 20 feb. 1959 s. 49—53).

BP

Ovanstående referat ur amerikansk källa påvisar
onekligen med skärpa riskerna i samband med inverkan av
mikrovågor på människokroppen. I Sverige har man nog
hittills i de flesta fall tagit ganska lätt på "radarsjukan".
Mot bakgrunden av förväntade vidgade tillämpningar av
mikrovågstekniken med användning av allt högre
effekt-nivåer för radar och framför allt för kommunikation —
och möjligen i en mera avlägsen framtid för
kraftöverföring genom strålning — vore det av värde att få fram
svenska medicinska, militära och tekniska synpunkter och
erfarenheter i denna lråga. Debattinlägg mottages därför
gärna. Red.

Strömkarl heter en bildkrönika på 140 sidor utgiven av
Vattenfall som gåva till anställda och pensionärer med
anledning av 50-årsjubileet. Boken ger glimtar och miljöer
från det stora kraftföretagets verksamhetsområden och
har främst försökt fånga stämningen kring människorna i
deras dagliga gärning i Vattenfalls tjänst antingen den är
förlagd till ett kraftverksbygge, en maskinsal långt under
jorden, en fiskodlingsanstalt, ett kontor eller en ritsal.
Bildernas karaktär varierar från monumentala
naturscenerier till detalj- och personstudier av de mest skiftande
slag. Nästan alla är de av mycket hög klass. Som sig bör
har verkschefen Erik Grafström skrivit förordet medan
Lennart Nilsson står för fotona och Charlie Cederholm
för den kompletterande texten samt för redigeringen.
Denna liksom tryck, reproduktion och papper är av gott
utförande. Utomstående kan köpa boken genom
bokhandeln för 15 kronor. RG

Departement för vetenskap och forskning planeras i USA.

I USA väntar man allmänt att en kommitté skall tillsättas
för att utreda frågan om inrättande av ett särskilt
departement för vetenskap, forskning och teknologi.
Departementschefen skulle då givetvis få säte i kabinettet
(Electronics 24 juli 1959 s. 24—26).

1 14 ELTEKNIK 1959

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:19:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elteknik/1959/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free