Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lag om radiostörningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utstrålningen utanför de angivna banden maximeras
enligt tabell 1, där kolumn A gäller apparater med
arbets-frekvens inom något av de speciellt upplåtna banden
enligt ovan och kolumn B gäller andra apparater.
Värdena gäller för den högsta uppmätta fältstyrkan,
oberoende av polarisationen, inom 0—4 m höjd över
marken.
Störspånningen på elnätet maximeras enligt tabell 2.
Tabell 2
Frekvens MHz Max. spänning mV
< 0,16 10
0,16—0,5 1
0,5—1,6 0,5
1,6—30 10
> 30 ingen mätning
Värdena gäller såväl den symmetriska som den
asymmetriska spänningen över 150 ohm nätekvivalent.
Typprov. I princip skall för varje apparat kontrolleras,
att den uppfyller ovan angivna fordringar för att få
användas. För serietillverkade apparater kan i stället
typprov utföras, varvid ett certifikat gällande hela serien
utfärdas efter godkänt prov. Vid typprovningen ersättes
kraven på utstrålad fältstyrka på visst avstånd av krav på
utstrålad effekt, mätt enligt en substitutionsmetod med
jämförelse med utstrålad effekt från en halvvågsantenn.
Följande högsta värden tillåtes i maximiriktningen (A
avser apparater med arbetsfrekvens inom något av de
speciellt upplåtna banden och B övriga apparater):
Tabell 3
Frekvens MHz Utstrålad effekt dB under 1 mW A B
30—41 —10 —30
41—87,5 —20 —40
87,5—174 —40 —40
174—216 —50 —50
216—470 —40 —40
För ifrågavarande apparatslag är i regel mätning endast
aktuell inom angivna frekvensområden. För frekvenser
under 30 MHz gäller tidigare nämnda bestämmelser. För
frekvenser över 470 MHz finns f.n. inga bestämmelser
för typprov.
SERs YTTRANDE TILL KOMMERSKOLLEGIUM
Kungl. Kommerskollegium har genom skrivelse den 5
augusti 1959 berett Svenska Elektroingenjörers
Riksförening tillfälle att ingiva yttrande över ett av Kungl.
Telestyrelsen utarbetat förslag till lag oin radiostörningar.
Telestyrelsen har i samband med lagförslaget jämväl
utarbetat dels ett förslag till kungörelse angående
bestämmelser om radiostörningar, dels ett utkast till
bestämmelser om radiostörningar från
liögfrekvensanlägg-ningar för medicinskt, industriellt eller vetenskapligt
ändamål. Med anledning av de sålunda utarbetade förslagen
får föreningen härmed anföra nedanstående synpunkter.
Behovet av lagstiftning om radiostörningar
Den enskilde användaren av en radio- eller
televisionsapparat har självfallet intresse av att hans mottagning
skall kunna försiggå i möjligaste mån störningsfritt.
Samma förhållande gäller beträffande andra former av
radiotrafik exempelvis inom försvarsväsendet, polismakten och
luftfarten. En icke obetydlig del av förekommande
radiostörningar orsakas av olika typer av elektriska apparater
och anläggningar, som vid sitt användande avsiktligt eller
oavsiktligt alstrar radiovågor. 1 vissa fall har genom
privaträttsliga överenskommelser eller på annat sätt
åtgärder vidtagits för förhindrande av dylika störningar
medan i andra fall inga fasta regler utkristalliserat sig.
Genom en lagstiftning skulle man komma till rätta med
den nu rådande osäkerheten på detta område, vilket på
längre sikt torde vara till fördel för såväl tillverkaren
som användaren av materielen i fråga, samtidigt som
kravet på störningsfriare mottagning blir tillgodosett.
Som framgår av utredningen har inom ett flertal
västeuropeiska länder genomförts lagstiftning beträffande
radiostörningar. Om en lagstiftning icke kommer till
stånd i Sverige, riskerar man att vårt land blir
avstjälpningsplats för undermålig apparatur. Mot bakgrund av
vad här anförts får föreningen för sin del sålunda
tillstyrka att en lagstiftning beträffande radiostörningar
kommer till stånd.
Telestyrelsens förslag
Enligt telestyrelsens lagförslag skulle elektriska
apparater och anläggningar "som störa eller kunna störa
radiotrafik" i Sverige icke få försäljas eller användas inom
landet i strid mot av Konungen eller kommerskollegium
utfärdade tillämpningsbestämmelser. Ett utkast till sådana
tillämpningsbestämmelser har utarbetats beträffande vissa
typer av materiel, nämligen högfrekvensanläggningar för
medicinskt, industriellt eller vetenskapligt ändamål.
Såsom framgår av telestyrelsens skrivelse i anslutning till
lagförslaget avser man att utarbeta
tillämpningsbcstäm-melser även för övriga typer av materiel inom det i
förslaget angivna området.
Enligt föreningens uppfattning är frågan om störningar
av radiomottagning helt analog med de förhållanden
som sammanhänger med buller i tätorter, naturskydd
eller nedsmutsning av vattendrag och samma principiella
betraktelsesätt som gäller beträffande sistnämnda frågor
bör gälla även beträffande radiostörningar.
Ett genomförande av störningsskyddande åtgärder
beträffande materiel inom lagens hela tillämpningsområde,
avseende såväl fall där faktisk störning konstaterats som
potentiell störning, kommer med säkerhet att ställa sig
synnerligen kostnadskrävande. För närvarande förefinnes
ej underlag för en uppskattning av kostnaderna vare sig
beträffande de i första hand föreslagna typerna av
utrustning eller beträffande övrig under lagstiftningen
fallande apparatur. Föreningen betraktar frågan om lagens
omfattning framför allt som en ekonomisk fråga, där en
rimlig avvägning måste äga rum mellan å ena sidan de
intressen man vill skydda, å andra sidan kostnaderna
för genomförandet av avstörningsåtgärder, vare sig dessa
kostnader kommer att drabba innehavarna av de störda
radio- och televisionsmottagarna, eller tillverkarna och
användarna av den störande apparaturen. En sådan
avvägning låter sig med nu förefintligt utredningsmaterial
icke göras. Föreningen anser sig med hänsyn till vad
ovan anförts icke i stånd att taga ställning till det
framlagda lagförslaget, innan de ekonomiska konsekvenserna
av förslagets genomförande blivit föremål för utredning.
Vid tillämpningen av en lagstiftning som omfattar alla
apparater som kan störa radiomottagning fordras en
objektiv bedömningsgrund. Denna bedömning blir tekniskt
vansklig att genomföra på ett entydigt sätt. En sådan
lösning finner föreningen vara osmidig, då man som
konsekvens härav måste förbjuda användningen av alla
apparater av en viss typ, även om den enskilda apparaten ej
orsakat något störning av radiotrafiken. Ett
dispensförfarande beträffande enskilda apparater kommer att
medföra avsevärda administrativa svårigheter. Belysande för
svårigheten att uppnå en tekniskt objektiv bedömning är
att de i utkastet till tillämpningsbestämmelser föreslagna
störningsgränserna och mätmetoderna enligt föreningens
uppfattning i många väsentliga delar icke är tekniskt
oantastliga. Föreningen redovisar sina synpunkter på dessa
frågor i ett särskilt appendix.
ELTEKNIK 1959 1 169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
