Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lag om radiostörningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslag till alternativ lösning
Telestyrelsens lagförslag innefattar förbud för
användning och försäljning av elektriska apparater, som stör
eller kan störa radiotrafiken. Syftet med en lagstiftning
på detta område bör vara att i möjligaste mån eliminera
sådana radiostörningar som orsakas av elektriska
apparater. Beroende på mottagningsförhållandena i allmänhet,
avståndet mellan den störande apparaten och mottagaren,
den geografiska belägenheten etc., är faran för att en
viss typ av apparat skall åstadkomma störningar högst
växlande. Ett generellt förbud av den art som föreslagits
kommer dessutom att ställa sig synnerligen kostsamt.
Föreningen är av den åsikten att syftemålet med
lagstiftningen kan uppnås lika effektivt genom lagregler som
koncentrerar sig endast på sådana fall där faktisk
störning är för handen. Härvid ansluter sig föreningen till
den av utredningen citerade i Frankrike tillämpade
definitionen av störning att "ingen störningskälla finnes
med mindre än att någon är störd". Med utgångspunkt
från detta betraktelsesätt får föreningen föreslå att
ifrågavarande avsnitt i lagen ges följande utformning:
"Elektriska apparater . . som störa radiotrafik, vilken äger rum
enligt i Sverige gällande bestämmelser eller för
krigsmaktens behov, må icke användas inom riket" etc. Som en
direkt konsekvens av ovanstående resonemang angående
den faktiska störningen har föreningen föreslagit ett
slopande av det i lagförslaget intagna förbudet mot
försäljning. Det juridiska ansvaret åvilar därmed uteslutande
användaren av den störande apparaten. Föreningen anser
det varken möjligt eller erforderligt att lagstiftningsvägen
närmare definiera begreppet störning, lika litet som det
är möjligt eller erforderligt att fixera någon definition
av sådana begrepp som förargelseväckande beteende,
sanitär olägenhet etc. Den störningsnivå som i det enskilda
fallet kan accepteras är beroende av sådana förhållanden
som plats, tidpunkt på dygnet etc.
Enligt förslaget till kungörelse angående bestämmelser
om radiostörningar skulle kommerskollegium bemyndigas
att utfärda tillämpningsbestämmelser för grupp eller
grupper av sådan apparatur som lagen avser. Ett utkast till
sådana tillämpningsbestämmelser beträffande vissa typer
av anläggningar har som nämnts bifogats lagförslaget.
En konsekvens av föreningens förslag att lagen endast
skulle gälla fall av faktisk störning är att dylika generella
tillämpningsbestämmelser ej längre blir erforderliga. Då
enligt föreningens förslag användaren göres ansvarig för
störningen, måste denne kunna försäkra sig om att en
inköpt apparat uppfyller rimliga krav vad beträffar
utsändandet av störande signaler. Härmed förefinnes ett
behov av normer för apparaters utförande med avseende
på deras störande verkan. En sådan normering synes
lämpligen kunna handhas av Svenska Elektriska
Kommissionen (SEK).
"Svenska Elektriska Kommissionen har en lämplig
allsidig sammansättning med representanter för såväl
förbrukare som tillverkare dvs. från statliga och kommunala
verk, kraftföretag, elindustri m.fl.
Kommissionen utarbetar Svenska Elektrotekniska
Normer (SEN), vilka visserligen icke är av tvingande
karaktär men som genom att statliga myndigheter i vissa fall
hänvisar till dem i vad gäller uppfyllandet av
kvalitets-och säkerhetskrav har kommit att i viss utsträckning
fylla samma ändamål som lagstiftning. Så har
exempelvis skett i de av kommerskollegium utfärdade
säkerhetsföreskrifterna för starkströmsanläggningar."
Mot bakgrund av vad som anförts får föreningen
härmed skissera följande förslag beträffande lagens
tillämpning:
Allteftersom behov uppkommer om lagens utsträckande
till att omfatta viss grupp av apparater utarbetar SEK
normer beträffande radiostörningar för denna grupp. För
ett sådant normarbete torde de föreslagna reglerna i
utkastet till tillämpningsbestämmelser kunna bilda lämpligt
underlag. Sedan normarbetet slutförts påbjuder
kom-merskollegium med stöd av tillämpningskungörelsen, att
lagen fr.o.m. en viss tidpunkt skall gälla för gruppen
ifråga, varvid dock rätt till dispens från lagbestämmelserna
bör förefinnas i sådana enskilda fall där mycket vägande
skäl föreligger. I de sålunda av kommerskollegium
utfärdade tillämpningsbestämmelserna bör vidare anges, att de
av SEK för området utarbetade normerna skall gälla som
riktpunkt för bedömningen av den tillåtna störningsnivån.
I likhet med förfarandet vid S-märkning bör apparater
som uppfyller SEN-normerna förses med lämplig
märkning, vilken märkning jämte erforderlig typprovning
borde handhavas av telestyrelsen eller SEMKO. Då
innehavaren av apparat, som icke har sådan märkning
riskerar att göra sig skyldig till överträdelse av
radiostör-ningslagen, ligger det i allmänhetens eget intresse att vid
inköp av elektrisk apparatur förvissa sig om att denna är
vederbörligen försedd med märkning i
radiostörnings-hänseende.
Alla skäl talar sålunda för att märkningen snabbt
kommer att slå igenom på marknaden. Genom det här
skisserade förfarandet skulle man sålunda kunna uppnå den
förebyggande verkan, som varit ett av syftena för
införandet av lagstiftning, samtidigt som man undvikit att
stipulera alltför långtgående generella bestämmelser. En
viss upplysningsverksamhet från myndigheternas sida och
från olika organisationer inom det elektrotekniska
området torde ytterligare kunna bidraga till ett gynnsamt
resultat. Kontrollen av lagens efterlevnad samt erforderliga
avstörningsåtgärder bör lämpligen handhavas av
telestyrelsens avstörningstjänst.
Vad slutligen avser bestridandet av kostnaderna för
av-störning får föreningen ansluta sig till det förslag som
avgivits av telestyrelsen i utkastet till
tillämpningsbestämmelser, dock att enligt föreningens uppfattning
av-störningskostnaderna för apparater som, trots att de
motsvarar tillämpliga SEN-normer, ändå givit upphov till
radiostörningar, bela avstörningskostnaden bör bestridas
av statsmedel.
Sammanfattning
Föreningen finner det angeläget att en lagstiftning
beträffande radiostörningar kommer till stånd. Föreningen
anser sig emellertid för närvarande i avsaknad av
utredningsmaterial beträffande bl.a. de ekonomiska
konsekvenserna icke kunna taga ställning till en så genomgripande
lagstiftning, som den som föreslagits av telestyrelsen.
Som ett alternativ till telestyrelsens förslag har
föreningen förordat en lagstiftning som begränsar sig till endast
de faktiskt konstaterade störningarna. I anslutning till
sådana lagregler har föreningen funnit det angeläget att
en normeringsverksamhet kommer till stånd och
föreslagit, att ett sådant normarbete utföres genom Svenska
Elektriska Kommissionen samt att en speciell märkning
utföres på apparater, som motsvarar tillämpliga normer.
Ifrågavarande normer skulle enligt föreningens förslag
ersätta tillämpningsbestämmelserna.
APPENDIX
Tekniska synpunkter på telestyrelsens förslag till til
1-lämpningsbestämmelser (bil. 4 till telestyrelsens
skrivelse av den 22 juli 1959).
Störningsgränser
Bilaga 4 angiver på sidan 2 maximalt tillåtna
störnings-fältstyrkor, uttryckta i ixV/m.
Utredningens kommitterade har jämfört olika länders
bestämmelser. Då dessa bestämmelser är högst varierande,
både med avseende på fältstyrkans storlek och det
avstånd från störaren som fältstyrkan skall mätas på, har
utredningskommittén reducerat de olika bestämmelserna
till ett enhetligt avstånd, 100 m, och därvid antagit att
.166 ELTEKNIK 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
