Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lag om radiostörningar - Teletekniskt IEC-möte i Ulm 1959, av Lars Algotsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fältstyrkan är omvänt proportionell mot kvadraten på
avståndet.
De föreslagna värdena enligt bilaga s. 2, C 1 och C 2,
synes vara moderata och i överensstämmelse med andra
länders bestämmelser över maximalt tillåtna
störnings-fältstyrkor.
De föreslagna värdena för lägre frekvenser, mätta som
störningsspänningar på det elektriska nätet, är onödigt
stränga på mellanvåg, 500—1 600 kHz. Sålunda föreslås
500 liV för detta område. International Electrical
Commission on Radiointerference (CISPR) har
rekommenderat 1 000 uV för mellanvågsområdet. Norge har nyligen
följt efter och tillåter sålunda t 000 uV mellan 500 och
1 600 kHz.
Typprov
Då vårt stränga klimat vintertid förhindrar
fältstyrkemätningar på 100 eller 30 meters avstånd i det fria, har
utredningskommitterade föreslagit en annan metod,
(bilaga 4, s. 3). Enligt denna metod mätes den elektriska
störningseffekten och uttryckes i dB under 1 mW.
Meningen är att använda denna metod som tvpprov. Då
Kungl, telestyrelsens radiobyrå för närvarande gör alla
mätningar inom UKV-området efter denna metod, är det
sannolikt att frågan om en apparat skall anses störa UKV
eller icke avgöres med mätresultat erhållna genom
effektmätningar enligt bilaga 4, s. 4.
Sambandet mellan fältstyrka, effekt och avstånd angives
7 -1 P
av formeln E =—-— där E = fältstvrka i volt/m, P =
dn
effekt i watt och d = avstånd i meter.
Tabellen på s. 4 (tabell 3 ovan) visar de maximalt t i 11
-låtna störningseffekterna angivna i dB under 1 mW
enligt bilaga 4, s. 4 "dB(mW)". Dessa värden är
uträknade efter ovanstående formel, under antagande att
exponenten n är ett, dvs. att fältstyrkan avtagit linjärt med
avståndet.
Vid olika värden för n erhålles följande dB-tal:
Fall 1. E = 25 • 10’° V/m på 100 m avstånd
ii 1,0 1,25 1,50
dB 39 29 19
Fall 2. E = 30 • 10 ° V/m på 30 m avstånd
n 1,0 1,25 1,50
dB 48 40,5 33
I British Standard Code of Practice CP 1001:1947
återger engelsmännen resultat av mätningar i det fria över
fältstyrkans variation med avståndet. Resultaten stämmer
utmärkt väl med värdet n = 1,5, dvs. fältstyrkan är
omvänt proportionell mot digniteten 1,5 på avståndet. Enligt
fall 1 ovan ger n = 1,5 19 dB under 1 mW under det att n
= 1 ger 39 dB. Mätresultat erhållna vid effektmätning måste
emellertid vara praktiskt ekvivalenta med mätresultat
erhållna vid fältstyrkemätning. Annars kunde t.ex. en
störande apparat bli underkänd, om den mättes med
effektmetoden men bli godkänd, om dess fältstyrka
mättes enligt bil. 4, s. 2, Cl och C2.
Det finnes ytterligare ett viktigt förhållande, som
försvårar användande av effektmetoden för mätning av
tvpprov eller t.o.m. omöjliggör användande av
effektmetoden för kvantitativa mätningar. Enligt förslaget skall
"det förskjutbara spärrfiltret inställas så att maximalt
fältstyrkeutslag erhålles".
Om avståndet mellan den störande apparaten till
spärr-filtrets början kallas d kan man avsätta störningseffekten
— i dB under 1 mW — som funktion av avståndet d.
För små avstånd d = 10 à 20 cm, får man små värden
på störningseffekten, som ökar med d och får ett
maximalt värde för ett bestämt avstånd. Detta maximala värde
betraktas enligt utredningen som mått på störningen.
Den resonansförhöjning av effekten man får är
emellertid olika för olika störande apparater och bestämmes av
dessa apparaters elektriska dekrement, dvs.
proportionerna mellan självinduktion, ohmskt motstånd och
kapacitans. Härav följer att det är omöjligt att exakt angiva
sambandet mellan störande fältstyrka och
störningseffekt. Föreningen anser emellertid (med stöd av
ovannämnda British Code of Practice, CP 1001—1947, och med
stöd av utredningens å s. 28, rad 9 ovanifrån gjorda
utlåtande) att exponenten n i verkligheten är lika med
eller större än 1,5, varav följer att störningsvärdena i
dB under 1 mW blir 15 à 20 dB lägre än vad bilaga 4,
s. 4, angiver.
Effektmetoden bör således endast användas för
kvalitativt studium av radiostörningar.
Teletekniskt IEC-möte i Ulm 1959
Under tiden 25 september—10 oktober höll IEC i Ulm,
Tyskland möten med 13 teletekniska kommittéer och
underkommittéer, förutom sammanträden i mindre
arbetsgrupper. Mer än 250 delegater från 20 länder deltog,
varav från svensk sida 16 delegater.
Bland allmänna frågor som diskuterades i Ulm kan
nämnas önskemål om en effektivisering av arbetet inom alla
teletekniska kommittéer genom återupplivande av den vid
London-mötet 1955 bildade "Advisory Committee on
Electronics and Telecommunications" samt i samband
därmed en omorganisation av vissa kommittéer. Ett
sammanträde härom kommer att äga rum i Paris i januari 1960.
I radiomottagarkommittén färdigställdes remissförslag
till mätmetoder för mottagarantenner, utsträckning av
området för mätning av störande utstrålning från 300 MHz
till 1 000 MHz samt mätning av störande mf-utstrålning.
Kommittén för säkerhetsfrågor har reviderat IECs
publikation nr 65 för radioapparater och förstärkare.
Från radiosändar kommittén, som bl. a. diskuterade
säkerhetsfrågor, märkplåtar och mätmetoder för sändare,
överlämnades till IECs nomenklaturkommitté en ny
definition på bandbredd. Den nya kommittén för klimatisk
provning av radioutrustningar höll sitt första sammanträde.
I huvudkommittén för radiokommunikation diskuterades
bl. a. standardisering av stereofonisk rundradio. Det
påpekades att även om principfrågorna endast kan lösas
av CCIR, föreligger dock från fabrikanthåll ett behov av
riktlinjer för det framtida konstruktionsarbetet.
På komponentsidan godkändes i kommittén för
kondensatorer och motstånd ett tillägg till IEC-publikationen för
elektrolytkondensatorer. Färdigt för remiss blev bl. a.
ett förslag till normtalsserier vid 2, 1 och 0,5 % tolerans.
Samarbete med ISO pågår på detta område.
Kommittén för vågledare och koaxialkablar godkände
nva kabelspecifikationer och utarbetade bl. a. förslag till
vågledare, vågledarflänsar, högfrekvenskontakter och
kontakter för anslutning av UKV-antenner.
Från kristallkommittén kommer snart att utges
rekommendationer för kristaller för oscillatorer och på remiss
utsändes mätmetoder och viss måttstandard.
Kommittén för mekaniska komponenter har färdigställt
förslag till grundläggande mått för kontakter för radio,
skiv- och bandspelare, högtalare etc., vilket förslag
tillsammans med specifikationer för vridomkopplare utsändes
på remiss inom kort. Samma grundmått som för dessa
kontakter kommer även att tillämpas på kontakter för tryckta
ledningar.
Klimatkommittén har nu slutbearbetat följande reviderade
provningsföreskrifter i publikation nr 68: Fuktig värme,
lagringsprov, lågt lufttryck, lödprov, mekanisk hållfasthet
hos uttag samt vibration. Förslag har utarbetats till
provning av hermetisk försegling.
I kommittén för f err omagnetiska oxider har utarbetats en
lista med definitioner som under hand kommer att
ingå i den reviderade upplagan av internationella
elektrotekniska ordlistan. Förslag till dimensionsstandard för
ferritkärnor utsändes på remiss inom kort.
Lars Algotsson
ELTEKNIK 1959 1 167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
