Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELSA BRÄNDSTRÖM
Född 1888, sedan 1929 gift med professor
R. Ulich, Dresden. Hon tjänstgjorde
1914-1920 på invalidtågen och deltog som
delegat för Svenska Röda korset i
inspektion av fånglägren i Ryssland och Sibirien.
Efter krigets slut arbetade hon för
fångarnas hemsändande och för beredande av
arbetsmöjligheter åt dem.
Hon har delvis på egen bekostnad
inköpt en kurort i Tyskland där fysiskt och
psykiskt brutna krigsfångar vårdas.
I FÅNGENSKAP
Den blonda
ängeln
En höstmorgon se vi ett litet tåg stå
på spåren utan lokomotiv. Framtill en
andra klassens vagn och därpå sex, sju
boskapsvagnar. Framför mellandörren står
en stor samovar och ryker och solen
skiner i den blanka mässingen. Bredvid
dörren vajar en liten flagga med ett rött
kors i vitt fält.
»Det är den blonda ängeln», säger
Berger. Han vänder sig mot oss och
säger: »Gossar, gör allting i ordning och
kläd på er snyggt. Den* blonda ängeln
kommer.»
»Vem är det, herr löjtnant?» frågar jag.
»Har ni inte ännu hört det namnet?
I hela Sibirien kallar man henne så.
Jag menar Elsa Brändström, den
svenska delegerade.»
»O, henne känner jag.»
Mot middagstid kommer hon till oss.
Vi stå alla framför sängarna. Kroniskt
orakade äro rakade, kroniskt halvnakna
ha vapenrockarna på sig. Ingenstädes står
smutsigt tvättvatten kvar, ingenstädes ser
man kalsonger upphängda till torkning.
Vårt rum förekommer oss på grund av
städningen främmande och ogemytligt.
Hon inträder vid sidan av vår kapten,
talar med var och en några ord, och
frågar efter våra önskningar. — — —
Var och en har en olika önskan. Hon
går från den ena till den andra. Berger
ger henne ett tjockt brev till sin fru —
vi veta alla hur ömt han älskar henne.
Den lilla Windt vill låna pengar,
betalbara i hemmet, hur? Merkel frågar hur
det står till vid franska gränsen. »Bra,
bra, mer kan jag inte säga.» Hansen,
Lack- och oljefärger, frågar om det inte
snart är slut. »Jo, jag tror, att det är
min sista resa.» Då hon kommer till
Schulenburg, den behärskade, stillsamma
mannen med det konstiga officershuvudet,
och frågar honom efter han önskningar,
svarar han: »Tackar förbindligast,
syster, jag har inga.»
Jag följer varje hennes steg med
blicken. Så blond hon är! Vilken hållning
hon har! Hopp och fasthet utströmma
från henne. Ja, vi äro i god vård och
ett mer passande namn finns inte: Den
blonda ängeln.
* * *
»Har ni en aning om hur många
krigsfångar tills nu ha gått under i Sibirien?»
frågade jag honom.
»Ja», svarade han. »Vid mitt senaste
sammanträffande med Elsa Brändström
frågade jag henne. 500,000 sade hon.
Tills nu ...»
E. E. Divinger.
»Armén bakom taggtråden.
Från Sibiriens krigsfångläger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
