Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken - 2. Om Landets Ålder och första inbyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess ankomst til landet, derom synes Historien
ehuru otilräckelig, jemte en mogen eftertanka
gifwa oss mera uplysning, än at man så
lätteligen skulle låta irra sig och tro, hwad af en del
mindre grundadt härutinnan blifwit anfördt.
3. §.
Den berömlige Isländske Lagmannen,
Snorre Sturleson har för en del tyckts lämnat
mycken trowärdighet åt den anförde willomeningen
angående Wärmelands första beboende. Messenius,
Bureus, Soterus och flera andra, som härutinnan
äro enhällige, hafwa i sådan tanka trodt sig följa
Sturleson. Men då man nogare beser denne wärde
Häfdateknaren, så finner man, at han aldrig
uttryckeligen sagt, det Wärmeland warit aldeles
öde och obebodt land, innan K. Olof kom dit.
Hans berättelse härom är följande:[1] ”Nu som
Olof, Konung Ingjalds Son, fick höra sin Faders
frånfälle, drog han af med det folk, som honom
följa wille; ty at all den gemene man gorde
endräkteliga upror, til at förderfwa hela Kung
Ingjalds släckt och alla hans wänner. Olof reste
först up til Nerike, men så snart som de swenske
fingo det weta, fick han icke längre där wara.
Sedan drog han wäster öfwer marken, til den
ån, som rinner nordan ifrån in uti Wänern, och
kallas elfwen (Fellur i vöni oc Elfur heitir).
Ther dwaldes the, och begynte at rödja marken,
hugga skogen, bränna och bygga, hwaraf innom
en liten tid blefwo stora härader, som kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
