- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
5

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FÖRSTA KAPITLET.



På den rymliga vinden vid Oxtorget, där herr Selinder öppnat sin barnteater, gick det som vanligt ganska fritt och ogenerat till.

Man uppförde denna afton ett feeri-lustspel med dans och de små sujetterna hade tillvunnit sig åskådarnes odelade bifall.

»Det var rätt!... Den där är säker!... Ge inte tappt!» hördes en och annan basstämma uppmuntra det förföljda älskande paret, under det man alltmer högljutt gav tillkänna ett otvetydigt bifall med händelsernas gång.

De uppträdande barnen, vanda vid en orolig och blandad publik, läto sig icke störas. Applåderna livade dem endast att alltmera con amore utföra sina roller, och då i slutscenen de älskandes skyddsängel visade sig i rosenfärgad belysning bland silverskir och konstgjorda moln, ville bifallsstormen icke taga något slut. Det var också det mest tjusande änglahuvud med de klaraste blåa ögon och det ljuvaste småleende, som väckte denna entusiasm.

Nog är det sant, att man knappast hörde de av henne otydligt upplästa slutverserna, men jublet överröstade vad som felades. Känslofulla mödrar torkade till och med sina ögon, medan en och annan av de manliga åskådarne på ett reelare sätt erkände sin tillfredsställelse genom att till föremålet för den allmänna hyllningen insända en del mystiska papperspåsar.

Det var en formlig triumf man firat, men så förstod sig också herr Selinder på att arrangera.

Så snart ridån för sista gången var fördragen, skyndade flickan med ett vigt hopp ned ifrån de improviserade molnen samt ilade fram mellan väggar av väv, som darrade liksom de skakande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free