- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
9

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRA KAPITLET.



»Jag gick just och tänkte på fru Moberg... kanske har jag en kopp kaffe att bjuda», sade fru Högqvist, som sysslade vid kakelugnen, där hon just var i färd med att blåsa eld på några sura halvförkolnade vedstickor, och, medan hon sväljde en mängd rök, muttrade hon otåligt: »Det hör den onde till att koka utan ved!»

»Han förstår nog bäst den konsten», småskrattade fru Moberg, som tagit plats på en rankig pinnsoffa, över vilken var utbrett ett blommigt överdrag. Men jag skall väl inte ha traktering var gång jag sticker näsan hit.»

»Bevars, det är väl inte något att tala om», inföll fru Högqvist, som inför sig själv erkände, att hon hade sina randiga skäl och rutiga orsaker för att vilja stå väl med sin grannfru.

»Det är alltid så trevligt, när fru Moberg någon gång slår sig lös...»

»Åh ja, det händer just inte så ofta... jag är formligen kedjad vid hemmet», med en martyrs uttryck skakade hon sitt huvud, »och ändå menar min gubbe, att jag inte gör något annat än springer omkring och skvallrar... man får minsann ha fördragsamhet.»

»Som gift får man pröva på litet av varje», erkände fru Högqvist, i det hon, nästan uppgiven av trötthet över det misslyckade försöket att få kaffepannan till att koka, reste sig upp från sin knäböjande ställning. »Jag tror det är bäst att försöka elda på med papper...»

»Det är bättre att vara brödlös än rådlös...»

»Så där, nu puttrar det», inföll värdinnan. »Inte kunde jag tro att med brudkronan bara följde vedervärdigheter... men i alla fall, nog har jag sett bättre dagar», ett plötsligt leende lyste upp hennes ännu rätt vackra, men inte särdeles milda anletsdrag, »då jag gifte mig, var min man hovmästare hos excellensen De Geer.»

»Det var ju ett riktigt fint parti...»

»I så fall kan jag visst inte klaga... det dröjde likväl inte många år som han orkade arbeta... han hade klent bröst. I alla fall så länge han levde... nå, det kokar då äntligen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free