- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
11

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Så menade jag heller inte... men jag tänkte... jag hoppades att möjligtvis genom fru Moberg kunna få ett litet förord...»

»Förord?» den värda kvinnan hade visst icke något emot att uppträda som ett slags beskydderska. »Låt höra», bad hon och, ännu litet nervös, ryckte hon i den tunna silkesduk, hon bar knuten över sin finveckade mössa.

»Jag tänkte», återtog fru Högqvist, »att jag möjligtvis kunde få hyra någon lokal i och för att ställa till ett litet dansnöje.»

»Men jag förstår inte...» inföll den andra ännu alltjämt en smula reserverad.

»För min egen del har jag så få bekantskaper... framför allt är jag utan mynt... utan särskild rekommendation skulle man väl svårligen betro mig...»

»Till och med en sådan är kanske inte tillfyllest.»

»Efter vad jag sport», återtog fru Högqvist, som icke tycktes beakta några invändningar, »så finns det här långt nere på gatan en outhyrd lägenhet med stor sal... att hyra den för en gång skulle väl inte vara så blodigt... och om det bar sig, så kunde man framdeles...»

»En outhyrd lägenhet med stor sal?» upprepade fru Moberg. »Ah ha, jag vet... det är inte mycket som jag ej har reda på... och jag vet också, att gubben Sandell haft många myror i huvudet för att få folk i lägenheten. Han är noga om förtjänsten, och som rummen ligga avsides och över ett par butiker, så bli andra hyresgäster inte störda... I så fall är det gott och väl...»

»Att betala i förskott är mig omöjligt, men om fru Moberg ville säga några vänliga ord och rekommendera mig till det bästa...»

»Min söta, min söta, jag kan inte ikläda mig det ringaste ansvar...»

»Jag är säker på att detta är en spekulation, som kommer att rendera oss inkomster, så att herr Sandell inte blir lidande.»

»Ja, hm... kan så vara, men...»

»Hanna är figurantska vid baletten», fortfor fru Högqvist, utan att låta avskräcka sig, »och där finnes en mängd flickor, som gärna vilja roa sig och nog komma att dra’ folk.»

»Förslaget är kanske inte så oävet», erkände nu fru Moberg begrundande.

»Se, det är bara att kunna börja... detta är knuten... Jag skulle inte det ringaste bry mig om hela tillställningen, om inte Hanna vore den som yrkade därpå, och hon skulle inte göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free