- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
12

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, om hon inte åtminstone visste att inkomsterna skulle betäcka utgifterna... hon hör till det folket, som förstår att göra sina beräkningar.»

»Hon är nog inte så oäven...»

»Nej, det får jag erkänna... utan att hon bidragit med sina små förtjänster, skulle vi rent av dukat under. När man har stugan full med barn, så tarvas det inte så litet till deras underhåll... men vart skulle det ta vägen om inte alla som myror drogo till stacken? Min älste son tänker jag snart sända i bokbindarlära... lille Jean är den ende, som ännu inte kan bidraga... Emelie har visst inte mycket, men litet är bättre än intet, och det skulle vara mer, om hon inte hörde till de slags människor, som låta allt rinna mellan fingrarna...»

»Ett så sött ansikte hon har...» inföll fru Moberg, då den talande höll för gott att äntligen hämta andan.

»På utseendets vägnar kan ingen klaga», avbröt fru Högqvist, som mot sin vana syntes vara särdeles hågad för meddelanden.

»Men jag kan inte låta bli att förarga mig över hennes släpphänthet... om hon är aldrig så hungrig och inte har själv mer än en brödbit, så är hon likväl färdig att ge bort den till den första bäste, som ber därom. Hon är för resten riktigt tokig och jämt vill hon stå alla människor till tjänst. Nu till exempel är hon hos Werners, där lilla Maria sjuknat i skarlakansfeber... den har lyckligtvis mina barn redan haft, så att jag inte behöver vara rädd för någon smitta... men det är ju ingen reson i att jäntan tillbjudit sig under sjukdomen springa alla deras ärenden. Men för sådant där lovar jag en vacker dag att sätta p», tillade hon med en energisk nick. Måhända fann hon dock, att det ämne hon vidrört var en smula ömtåligt och att det kanske var oklokt att alltför mycket häckla erbjuden tjänstaktighet, varför hon hastigt övergick till herrskapet Sandell och beskrev en ny salopp, som äldsta dottern hade burit förliden söndag, då hon gick till kyrkan, samt undrade, om hon vore förlovad med en ung man, vilken begagnade glasögon och som ofta följde henne.

»En ny salopp», upprepade fru Moberg, »jag förstår inte att somliga personer ha råd att kosta på sig allt möjligt... vad fästmannen beträffar, så gratulerar jag honom till att få en riktig odåga!»

»Nej, när jag tänker närmare på saken», avbröt fru Högqvist, »så är detta nog inte förhållandet... jag har sett honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free