Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett par gånger förut och man sa’ då, att han skulle vara förlovad med... med Lotten Brink här uppe i hörnet...»
»Allt bättre och bättre», skrattade fru Moberg. »Detta skall då bli riktigt intressant att taga reda på... åh, jag förstår den konsten... jag lovar att det inte finns något, som jag ej skall kunna spana ut!»
»Fru Sandell och jag», fortfor hon efter en paus, »ha varit uppvuxna barn tillsammans, fastän vi inte råkats mycket på senare åren. Men nu har jag ett ärende att framföra... var övertygad snälla fru Högqvist, att jag skall göra mitt bästa!»
»Om någon har hjärtat på rätta stället, så är det fru Moberg...»
»Man vore väl annars en sten», svarade hon känslofullt. »Emellertid kan jag så gott först som sist springa bort till Sandells... Det vore inte illa, om Lotten Brink, som bär sitt huvud så högt, skulle få sig en liten näsbränna... hon har varit läskamrat med min yngsta flicka, men nu är hon alltför fin för att känna igen henne... Jag tycker vad min Gusten skall skratta, då hon får höra det här...»
Hon hade talat i en allt livligare tonart och tycktes roa sig av hjärtans lust. »Det var inte så dumt», fortfor hon förtroligt, »att jag tog schalen över mig, då jag gick hit... det är ju ingen visit jag gör, utan kommer tillfälligtvis för att tala om affärer... en omklädsel skulle endast utsätta mig för att bli moraliserad», och i hastigheten att undkomma sin äkta hälft smällde hon dörren igen efter sig.
»Jag tror vi lyckas få lokal», sade fru Högqvist till Hanna, som kort härefter inträdde och brådskande började göra sig i ordning för teatern. »Fru Moberg var inte så lätt att få till förespråkerska... jag talade en lång stund som till döva öron, men slutligen förstod jag att ta henne...»
»När det gäller, är mamma nog den, som kan tala för skålen...»
Fru Högqvist myste, i det hon kände sig smickrad. »Sandells sal lär inte gå av för hackor», sade hon.
»Flickor skall jag nog skaffa... flickor, som förstå konsten att locka fina och rika kavaljerer.»
»Det är naturligtvis huvudsaken... Men hör du Hanna, kom i håg vinerna och...»
»Allt det som serveras måste vara riktigt utsökt», inföll flickan, och i det hon med en skälmsk åtbörd satte händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
