- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
14

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i sidan, fortfor hon: »Bokhållaren i Brinks vinhandel här i hörnet är pin galen i mig... genom honom skall jag nog få vad som behöves... han kan ju i värsta fall följa med sina varor och få räkningen likviderad när festen är slut.»

»Du tror då att allt skall gå bra, och vi med heder komma att gå ifrån våra utgifter?»

»Och få lite inkomster också!»

*


TREDJE KAPITLET.



»Var gång det knäpper, så tror jag någon kommer», sade Emelie, som, klädd i en något urblekt, men stärkt och nystruken gingarnsklänning samt ett blått band knutet kring håret, med barnslig nyfikenhet följde sin mor i spåren och beundrande åsåg en mängd nödiga tillrustningar.

Herrskapet Sandells sal hade väl icke fått ett hemtrevligt utseende, men de tomma väggarne stodo ej längre öde. Vitmålade bänkar med stoppade röda dynor voro uppradade kring det med tre fönster försedda rummet och väggarne voro fullhängda med spegelglaslampetter, i vilkas armar primade tjocka formljus.

Fru Högqvist hade nyss slutat att hänga upp gardinkappor och gick mönstrande omkring samt fann, att det kanske kunde vara på tiden att ljusen borde tändas. Hon kunde därvid icke underlåta att kasta en blick i de många speglarna. Hennes ståtliga gestalt i den svarta bombasinsklänningen, vars slitna utseende något hjälptes upp av ett prydligt förkläde, och den vita mössan hon bar gåvo henne ett aktningsvärt, matronlikt utseende, som hon själv icke kunde annat än gilla och som var just passande, då hon skulle uppträda som värdinna åt en mängd levnadslustig ungdom.

Flera dagar hade familjen burit, släpat och knogat i sitt anletes svett. Det var också ingen småsak att från skilda håll låna ihop en mängd nödvändighetsartiklar. Det är nog sant att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free