- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
16

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ni tänka, att Ida inte vill komma!» Och man höjde på axlarna åt den lilla barnsliga, okunniga figurantskan, vilken hade så gott som ingen betalning, men som dock kunde föredraga att sitta hungrig hos sin mor i stället för att vara på en fin tillställning, som kunde rendera fördelaktiga bekantskaper.

»Se här ha vi äntligen våra dansörer», ropade den brunetta, varvid damerna omringade några eleganta herrar, som med enkeltjusare i ögat förtroligt nickade mot dem.

Allt flera gäster började samlas, musiken kvintilerade och mitt under en vals’ glättiga toner inträdde en flicka med ett blont, älskligt barnansikte och den smärta gestalten helt och hållet höljd i en rosenfärgad florssky.

»Åh Laura!» jublade Hanna henne till mötes, »vi trodde inte du skulle komma...»

»Och varför inte?»

»Därför att han är ju så sjuk, att man knappast tror... man har sagt mig att han är döende.»

»Om man förlorar något», inföll den tjusande blondinen, med ett litet kort skratt, »om man förlorar något, söker man få det ersatt.»

»Ingen kan roffa åt sig värre än hon», viskade några flickor förstulet bakom henne, »hon har redan nästan ruinerat två arvtagare...» Och man följde med ögonen den intressanta företeelsen med det oskuldsfulla ansiktet. Det kunde naturligtvis vara rätt pikant att ta reda på, vem hon tänkte utse till sitt nästa offer.

»Jag kunde tro det skulle bli han», viskade man betydelsefullt till varandra, då den rosenröda dans efter dans fördes av en vacker yngling, som nyss blivit myndig över en enorm rikedom, vars kapital han icke var rädd att minska.

»Vilken vacker ring ni har», sade hon och sjönk flämtande ned på en bänk.

»Ni gör mig ett nöje, om ni vill bära den...»

»Jag vet inte om det går an», viskade hon brydd, men lät honom utan motstånd behålla den lilla handen, vars fint knutna, högt över armbågen gående silkesvante han ryckte bort, och hon småskrattade mot de blixtrande stenarne, som i detta ögonblick lyste på ett av hennes smala fingrar.

Natten skred framåt och musiken ljöd allt livligare.

Champagnens outtömliga springvatten, den sprittande glättigheten, den fria tonen, kinder i brand och glödande blickar — allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free