Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnade hennes läppar och öron, men i denna stund var hon den enda i rummet som var riktigt vaken.
Nattens festlighet och tanken på, att det var söndag och att hon skulle tala med Fritz stod åter klart för henne. Lätt som en vind var hon mitt på golvet, doppade ansiktet i en skål vatten, plaskade lustigt omkring och kom därifrån, frisk och drypande som en ros i en regnskur. Sedan det guldskiftande, hoptrasslade håret blivit ordnat och den enkla klädseln avslutad, smög hon sig ljudlöst till dörren, som hon omsorgsfullt stängde igen efter sig, och sedan bar det av bort över gatan samt uppför en mängd trappor och snart stod hon nästan andlös i ett rymligt fyrkantigt rum.
Bohaget var där fullt ut lika tarvligt som i Emelies eget hem, men detta saknade den anstrykning av behag som fanns här. De stärkta långgardinerna hade här en bländande vithet; man såg en kanariefågel i en bländande mässingsbur och kring fönsterna slingrade sig grönskande krypväxter. Visserligen hade man här icke någon annan utsikt än grannarnas skorstenar och tak, men vintersolen, som i detta ögonblick kastade en svag strimma över golvet, gav en ljusning åt det hela. Den lilla flickan hade ännu icke något begrepp om att göra jämförelser, hon tyckte endast, att hon här trivdes bättre än annorstädes, och hon såg i denna stund med ett leende upp till fru Werner, vars bleka ansikte var lutat över en tjock bok, i vilken hon nyss hade läst. Med en liten smäll slöt hon tillsammans de tjocka läderpermarna samt blickade upp, medan i hennes sinne samt runt omkring henne låg full söndagsstämning.
»Fritz är i högmässan naturligtvis», sade hon, »men Marie kryar på sig för var stund som går... se där, gå in till henne bakom skärmen», sade hon vänligt. »Jag är glad, att jag får behålla henne... Ske Herrens vilja har jag alltid sagt», fortfor hon med en suck, »och detta har lärt mig bära mer än en prövning... nå, sådant förstår du ännu inte, lilla Emelie... men hör nu småttingar, ni få inte pladdra för mycket, medan jag på en stund går ut i köket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
