- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
22

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det blev då genast: ’söta ni’ och ’söta ni’... så förändrad... det är då verkligen ni...»

»Det måtte ha liknat en riktig komedi», anmärkte Hanna, som ivrigt arbetade på att snygga upp en gammal klänning. »Jag skulle gärna velat varit med på ett hörn.»

»Det hade kanske inte varit så oävet... du skulle ha sett henne, när hon torkade ögonen med spetsnäsduken och talade om sin man, vilken varit skrivare vid rätten, och huru hon som tröstlös änka hade satt upp en skola, i vilken en infödd fransyska var lärarinna, samt att det alltsedan gått henne väl i händer... och så grannt hon var klädd och förmaket hade betsade möbler, speglar och broderade dynor... Det är annat än den tiden, då jag var kammarjungfru hos grevinnan, och hon läste ABC-boken med småfröknarna... då var det hon som fick dra’ det kortaste strået... Jag glömmer aldrig den dag det upptäcktes att unga greven hade förgapat sig i henne... precis som om yttersta domen vore kommen och jag tror hon inte var missbelåten över att hastigt och lustigt lämna huset och det förskräckliga uppträdet bakom sig.»

»Som hon nu har fått det ställt», fru Högqvist gjorde en paus under besväret att träda tråden i nålsögat, »och därtill förstår konsten att lägga huvudet på sned och se helig ut, så skulle det nog inte falla henne behagligt att låta en historia basuneras ut, som troligtvis skulle sätta hela uppfostringsanstalten i misskredit. Hon känner till, att jag hållit tyst med saken, och är naturligtvis angelägen om, att jag fortfarande skall göra det...»

»Det är nog hennes bästa råd att stå på god fot med mamma...»

»Så tänkte jag också, och det rönte inte heller något motstånd med min förfrågan om en friplats för Emelie... hon låtsade för övrigt, som om mitt besök var henne särdeles kärkommet, men jag hade i gott minne alla de gånger hon på gatan lyckats krångla sig undan att se åt mig, och det gjorde mig en riktig fröjd, att hon visste, då jag nu stod öga mot öga med henne, jag inte var den, som lät huta åt mig som en hund.»

»Det var inte ledsamt att kunna kväsa henne...»

»Däri har du rätt, min flicka... Jag trodde emellertid hon skulle bli tokig, då jag sade, att Emelie var vid baletten och att hon fortfarande skulle stanna där... hon såg i taket och började jämra sig på franska samt skrek: ’det är omöjligt... det går inte an!’... ’Det gör det visst’, sa’ jag, ’det är det enda ställe, där hon kan påräkna att en gång få sitt brödstycke...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free