- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
23

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man kan minsann få rykte om att vara lätt på foten, om man också inte är vid balletten!’ Och de där orden måtte ha tagit skruv, ty hon började nu själv inse nödvändigheten... men yrkade i stället på, att flickan skulle komma till henne som helpensionär, med tillåtelse att en och annan gång om söndagarna titta hit... vete katten varför hon var så angelägen att få henne hemifrån... ja, mig kvittar det lika...»

»Men om hon nu», sade Hanna tvekande, »om hon nu skulle vara missbelåten...»

»Ja, inte tror jag hon är så synnerligen belåten», avbröt fru Högqvist med ett kort skratt.

»Då så... jag menar... hon måtte väl aldrig bli för svår mot Emelie...»

»Prat... jag tror du börjar bli hjärtnupen... men jag kan trösta dig med, att om flickan får lite mothugg och någon, som lär henne att hennes vilja inte är den gällande, så skall det inte skada... Titta hit, Hanna, hur jag vänder och vrider får jag inte den här lappen till att passa...»

»Låt mig hjälpa.» Flickan höll därvid sitt arbete så att dagen föll över det. »Klänningen kommer nästan att se ny ut...»

»Ändå kommer hon kanske att sticka av som fluga i kål mot de andra eleverna», muttrade fru Högqvist.

»Inte blir hon så nätt som hon borde vara, det är nog sant... jag vill emellertid bjuda till att göra henne så fin som möjligt... vi ha god tid på oss att ändra och laga... förrän efter midsommarlovet skall hon ju inte börja skolan...»

Omsider var dock denna högtidliga stund inne och första söndagen Emelie fick komma hem hade hon mycket att berätta. Ingen av flickorna hade fått smäll på fingrarna — detta hände visserligen någon gång, men skolan led total brist på en skamvrå. ’Mabonne’ hade ett annat skymfligt straff för grova förseelser, men vari detta egentligen bestod visste ingen av flickorna, ty under deras tid hade det aldrig blivit använt. Det enda, som kändes litet svårt, var att man endast fick två vittensskorpor till en halv kopp kaffe före middagen — visst hade det i hemmet ofta varit knappt, men hungern hade där icke varit så kännbar. Vad undervisningen beträffade, så kunde hon nu tämligen obehindrat läsa innantill, och hon hade börjat skriva... det skulle nog icke dröja länge innan hon fick läsa franska.

Beskrivning på allt detta gjordes icke allenast i hemmet, även fru Werner fick del av den och hon strök Emelies vackra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free