- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
25

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Och din bror ger fortfarande inte med sig», anmärkte svägerskan, som jämte fru Werner bildade eftertruppen.

»Jag skrev, som du vet, nyss till honom, för jag ville så gärna att Fritz skulle studera, men han svarade mig inte och sedan dess har inte jag heller låtit höra av mig.»

»Det är då en riktig skam att ha en rik, ogift bror, som skall vara så hårdnackad, till på köpet när frågan gällde något så viktigt.»

»Han ville jag skulle stannat och hushållat för honom. ’Efter detta lägger jag inte två strån i kors för dig... som du kokar får du äta’, sa’ han ... nej, han tog ingen reson, då det blev fråga om mitt giftermål...»

»En sämre man hade du kunnat få», muttrade svägerskan.

»Vi voro så lyckliga», suckade fru Werner, »och så länge han levde, saknade vi ingenting... Nå, det är bäst att repa mod... men hur det nu än må gå, och om jag skall sträva aldrig så, har jag föresatt mig, att Marie inte mera kommer till Selinders... betalningen är ju så gott som ingen och det där flygandet och dansandet är inte bra, hon har ju också efter sjukomen blivit så klen... det är ju knappast att hon orkar följa med barnen därborta... Jag är nöjd, att vi snart äro framme vid grindarna...»

Det var solsken och sommardag. En del familjer hade lägrat sig på gräsmattorna och fru Werner var icke sen att följa exemplet. Ljud av skämt och skratt hördes här och där och en blind spelman tröttnade icke att på en ostämd fiol gnida en jämrande vals, som tycktes ha den mest livande verkan, ty par om par hade muntert börja svänga omkring.

Här har man god överblick», sade svägerskan, som tyckte om att mönstra de förbigående och nu tog plats överst på en kulle. »Det är just inte finte folk, som nu för tiden tågar hitut.»

»Det är jämngott folk, som, liksom vi, tycker om att få en näsa frisk luft...»

»Annat var det i min ungdom», svägerskan kastade en ringaktande blick på ett par förbipasserande flickor med söndriga handskar och rispiga skor. »Då var här liv i var buske, regementsmusik och sång... parken och stränderna vimlade av damer med pudrat hår och herrar i knäbyxor och korta sidenkappor. Just från den här platsen såg jag en gång kungliga löpare, hovvagnar och plymagerade hattar och som en blixt skymtade jag kungens vagn och hörde ett jublande sorl... man hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free