- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
27

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hon växer inte upp i sitt hem... hon är helpensionär hos en fru Fernqvist, som har en rätt ansedd och besökt skola...»

»På Munkbrogatan?... Nej, är det möjligt!» och svägerskan höll av lutter förvåning på att släppa brödkorgen. »Bevars, den skolan känner jag mycket väl till!... Där gå bryggar Anderssons och lärftkramhandlar Simonssons flickor... och fru Fernqvist, som varit i så fina hus och är ansedd att riktigt förstå sig på det passande samt vara så belevad... mig synes, som om hon likväl inte vore särdeles nogräknad... nå, jag lägger mig inte i andras åsikter, men det skall bli roligt att någon gång tala med Julia Simonsson...»

»Det kan du ju roa dig med ...»

»Jag tror jag råkat i onåd, för det jag i all välmening vågat yttra mig», och svägerskan skrattade gott åt den effekt hennes ord hade gjort och möjligtvis skulle komma att göra, medan fru Werner ropade barnen, som snart med frisk aptit angrepo den enkla anrättningen.

*


FEMTE KAPITLET.



»Nu har jag då äntligen fått börja att läsa franska», sade Emelie, då hon en söndag på senhösten tittade in till fru Werner. »Det är rätt roligt i skolan och i fredags trodde jag, det jag skulle skratta mig fördärvad åt Mabonne.»

»Skratta åt fru Fernqvist?... det var inte vackert, Emelie.»

»Jag rådde inte för det», en rosensky for över flickans i hast helt allvarliga ansikte, därpå sköt en leende blixt ur hennes ögon. »Det var så, kära tant, att den gamle vaktmästaren från operan kom med tillsägelse, att jag följande dagen skulle infinna mig på teaterns magasin... han hade inte träffat jungfrun, som eljest brukar ta emot bud i tamburen, och han trädde in till oss mitt under en lektion. ’Mon dieu... vad skall det betyda?’ ropade Mabonne och såg ut precis, som om man doppat henne i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free