- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
36

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gav åt hennes ögon en glans som av tillbakahållna tårar, medan över hennes läppar darrade ett småleende.

Härunder märkte hon icke att solen började gå ned och att föreläsningen hade upphört.

»Jag har aldrig hört något vackrare än den där sagan», sade fru Werner, »det var mig omöjligt att låta bli att gråta... jag har känt mig precis som i kyrkan», och hon reste sig upp från tuvorna samt beredde sig till avfärd, och medan hon borstade några torkade grässtrån från sin klänning, hoppades hon i sitt stilla sinne, att det nöje hon erfarit icke måtte hava varit syndigt.

»Vad funderar du på, Emelie?» sade Fritz och gömde boken.

»Sommardagarna äro så korta», svarade hon alltjämt förströdd, i det hon varsnade solnedgången.

»Om du sagt vinterdagarne...»

»Då har man lampsken och rampen», svarade hon med ett leende och i hennes blick låg ett uttryck, som om hon skådat långt bort i fjärran.

»Du tänker aldrig på något annat!»

»Nej, som du hör, Fritz...»

»En kavaljer bör vara artig», avbröt Marie, i det hon räckte sin bror korgen.

»Nå, jag är inte rädd för den», sade han, »eller hur, Emelie, behöver jag väl vara det?»

»Jag tror nästan, att du, min flicka, har fått en friare», inföll fru Werner småskrattande. »Att ännu inte vara fjorton år och redan ha ett anbud, det kan minsann inte många skryta med...»

»Och en så utmärkt och framstående friare», tillade Fritz muntert, i det han lutade sig ned och sysslade med korgen.

»Sämre kan hon få», menade fru Werner, i det hon såg på honom, icke utan stolthet.

»Han är så röd som en kokt kräfta», intygade Marie gäckande.

»Emelie, vill du som jag, så kila vi ifrån henne?»

Och Fritz hade knappast gjort denna fråga, innan det blev en full jakt med ett springande upp och ned för backar. Fru Werner sökte förgäves att följa och hon ropade efter dem, att de måtte tänka på hennes lungor. Detta gjorde de också omsider, leken avstannade och man följdes åt sedesamt mot hemmet, under det man sade varandra, att denna utflykt varit den trevligaste de på länge varit med om.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free