- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
37

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJÄTTE KAPITLET.



Sommarens härlighet och dess fröjder voro likväl snart slut, och lampsken och rampen upptogo åter helt och hållet alla Emelies tankar.

Vid teatern använde man henne dock fortfarande mera för hennes vackra ansikte än för några hoppgivande anlag. Men i hemmet, i den stora salen, där modern gav sina baler och, som i vardagslag behöll sitt föga inbjudande utseende, där sökte flickan förverkliga sina drömmar.

Draperad i en brokig schal, som tillhörde hennes syster, deklamerade hon med orätt patos långa verser, och som hon hade lätt för att fatta, hade hon på operan uppsnappat en mängd tragiska scener, vilka hon återgav med komisk effekt och som brodern, lille Jean, belönade med ursinniga handklappningar och stampningar. Vid de inropningar, varmed han hedrade henne, kunde dock ingen göra en täckare nigning samt se mera hänförande ut än hon, och en målare hade icke kunnat låta en mantel falla i mjukare och mera harmoniska veck än dem, varmed hon lät den gamla turkiska schalen falla kring sin högväxta, ännu outvecklade gestalt.

»Du gör det riktigt bra, Emy, du svänger med armarna som en väderkvarn», ropade Jean ibland uppmuntrande under någon kärleksscen, anmärkningar, som på intet sätt störde hennes konststudier. Blott en gång, då han liknade henne vid en tröttkörd åkarhäst, föll hon ur sin rol och ropade tillbaka: »dumbom, jag håller ju på att dö!» Men slutomdömet vid dessa prestationer var dock alltid: »så lyckad du är, Emy», och som detta kanske också var hennes egen uppfattning, så överensstämde de båda barnen i sina lekar, vilka dock icke av modern betraktades med särdeles blida ögon.

»Jag tycker, du har annat att göra», sade hon ofta, »på teatern har du ju god tid att spöka ut dig... men du har inte håg till annat än att hänga på dig gamla skynken eller springa till Werners. Det vore bättre du sökte laga din brors jacka... han ser då alltid sönderriven ut... gud tröste mig för den ungen!... Jo, ni båda ä’ ett riktigt trevligt par... Jean räknar jag inte så mycket på, men du, Emelie, är ju stora flickan... grosshandlar Sivers samt många andra, som voro här och dansade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free