- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
38

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i förra veckan, trodde att det inte var många år mellan dig och Hanna... jag tycker du själv borde inse allt detta...»

Men det oaktat fortforo lekar och upptåg. Emelie borde likväl hava haft en del andra tankar än uteslutande konstnärsgrubblerier, ty hon beredde sig denna vinter för sin konfirmation.

»Hon är ännu för mycket barn och förstår inte vad det vill säga att läsa sig fram», sade Hanna en gång, då flickan, efter en mängd skarpa tillrättavisningar, hade hängt huvudet några ögonblick för att kort härefter med den största sorglöshet rusa på dörren, i akt och mening att sammanträffa med sin bror, som uppe på vinden i hemlighet arbetade på att hamra tillsammans ett par kulisser, vilka skulle illustrera en föreställning, där också Jean tänkte uppträda.

»Jag var inte stort äldre», fortfor Hanna, »då jag gick till prästen och därför var det just inte bevänt med den lärdom jag fick.» Hon kvävde en suck samt började prova en ny hatt, och spegelglaset tycktes tala en hop smickrande saker, som jagade bort de obehagliga sanningar hon hade börjat säga sig själv.

»Fattigmans barn behöva komma ut i världen», inföll fru Högqvist avgörande. »Det är minsann inte värt att pjoska med dem om vad de förstå eller inte... ju förr det där krånglet med läsningen är överståndet, desto lättare har en stackare att få plats... så är det med den saken...»

»Men Emelie har ju sitt bestämda vid teatern... hon behöver ju inte komma ut i världen för att tjäna sitt bröd...»

»Än sedan?... I vår ställning är bäst att hålla sig till det gamla... Själv var jag bara barnungen, då jag måste ut... Jag vet för säkert, att man svårligen skulle förbarmat sig över mig, därest min arbetstid halva dagar i veckan skulle varit förkortad.»

»Det kan nog vara sant», genmälde Hanna, i det hon fortfarande speglade sig. »Men med Emelie är ju så inte förhållandet... nå, mig kvittar det lika, jag tycker bara...»

»Du tycker och du tycker», avbröt fru Högqvist buttert, »men jag skulle tro, att jag är den enda, som bestämmer här i huset.»

Oaktat de sista orden uttalades som en högtidlig förklaring, så opponerade sig Hanna också mot moderns åsikt om, att Emelie helt och hållet skulle bryta umgänget med Werners.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free