- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
39

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag förstår inte vad mamma har emot dem... under åratal, som vi varit bekanta, har jag aldrig hört ett enda ont ord från det hållet...»

»Men man kan också få för mycket av det goda...»

»Och hur vänlig har fru Werner inte alltid varit mot Emelie... hela den lilla utrustningen, när flickan skulle gå fram, hjälpte hon henne med och det blev ju så prydligt och fint...»

»Må så vara», avbröt fru Högqvist, »men där i huset har Emelie alltid varit en passopp och det är väl inte mera än i sin ordning, att man visar någon erkänsla. Du vet av gammalt, att jag inte kan tåla fru Werner... har jag inte tusen gånger sagt, att hon plågar mig med sin vana att tränga sig på folk samt lägga sig i angelägenheter som inte angå henne, och därvid håller hon långa föreläsningar om vad hon anser vara rätt och orätt... hela denna långa vinter har hon oupphörligt låtit hämta Emelie för att gå igenom katekesläxor med henne och huru åbäkade hon sig inte på hennes konfirmationsdag och talade med henne som om hon begått eller vore i beredskap att begå alla möjliga dödssynder... Flickan grät också som om hon fått ris, och hela veckor gick hon omkring och hängde huvudet som en skjuten fågel.»

»Men nu är hon igen som orren i leken», sade Hanna småskrattande.

»Nej, det där läsaraktiga följet är inte i min smak...»

»Det är likväl ett nyttigare sällskap än att Emelie oupphörligt följer med fru Mobergs Gusten, som endast talar om nya moder och de många erövringar hon gjort och dylikt...»

»Så nogräknad du har blivit!»

Hanna rodnade. »Om inte för min egen del så... så förstår jag likväl vad som är bäst.»

Hon gick ut samt smällde därvid dörren tämligen hårt igen efter sig, och som hennes åsikter kanske också gällde något, så fortfor Emelie att göra ett och annat besök i den lilla vindskammaren samt de mera sällsporda utflykterna i gröngräset.

På senhösten fick man emellertid orsak till så allvarliga bekymmer, att man glömde såväl lekar som skilda åsikter.

På operan uppfördes nämligen en större balett och då alla herdar, herdinnor, älvor och tomtar i två olika arméer chasserade ut från scenen, kom Hanna till att snava över en bjälke bakom en till jättelik rosenbuske målad kuliss, varvid hon förlorade fotfästet samt störtade utför en närbelägen trappa, vilken förde ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free