- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
40

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till maskineriet. Där låg hon nu orörlig och kvidande tills man lyfte upp henne och hon blev buren in i figurantskornas klädloge, varest den tillkallade läkaren förklarade, att hon ådragit sig ett benbrott, och för att få nödig vård fördes hon genast till sitt hem.

Där, i ett av de små rummen, i vilka fru Högqvist nyligen lyckats sträva tillsammans en del tarvliga möbler, låg den stackars flickan blek och urståndsatt att röra sig, med en tvivelaktig utsikt om att någonsin bli så pass återställd, att hon kunde uppträda på scenen. Men icke nog härmed, det var även slut med de inkomster, varmed man betäckt de dagliga behoven, ty Hanna kunde icke längre arrangera om gäster för några dansanta tillställningar. Sedan den första sensationen över hennes olycksfall var förbi, upphörde man för övrigt snart att sysselsätta sig med henne.

De täcka dansöserna hade för egen del så många järn i elden — det var naturligtvis ledsamt att en olycka träffat en så ’piffig’ flicka som Hanna, men man kunde väl icke i evighet sitta vid en sjuksäng, då man väntades vid läckra supéer av ett sällskap, som icke räknade så noga varken med det ena eller andra. På detta sätt voro de glada gästerna vid fru Högqvists fester snart försvunna som en svärm dansande mygg för en regnskur och med dem var solskenet av alla extra förtjänster också borta.

Det lilla välstånd man fått tillsammans var efter denna tid ständigt i avtagande, hyran stod olikviderad, penningar började saknas för dagliga behov och de gamla försakelserna, då barnen förgäves sökte efter en brödkant, hade åter börjats.

Men även andra personer voro denna vinter hemsökta såväl av sjukdom som tråkigheter. Fru Werners ögon voro ännu svårare angripna än förut och fru Moberg för sin del jämrade sig över det kors hon hade att bära därigenom, att hennes man icke var hågad att släppa till en hemgift åt hennes Gusten, som bland sina många tillbedjare också funnit en friare. Var Emelie vände sig, hörde hon olika klagomål över olika ämnen till bekymmer.

»Jag vet inte hur det skall gå», sade hennes mor, då hon förgäves sökte efter lite mjöl eller salt i det tomma köksskåpet, »inte hur det skall gå», bedyrade fru Moberg, i det hon ur en gammal dragkista letade fram några par slitna lakan, som ett bidrag till det blivande äkta parets bosättning... »inte hur det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free