Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en smulgråt och tar ingen reson. Nej, sedan jag visat vad rummen duga till, finnes det andra spekulanter, och han riskerar inte vidare att våningen skall stå outhyrd.»
»Det kommer den inte heller, och vi skola bo kvar...»
»Jag gitter inte höra ditt nonsens... det är så illa ställt för oss som det kan vara och det fordras mer än små smulor för att vi inte ska’ gå mot vår undergång.» Och fru Högqvist svängde ut i köket, där hon hade en panna full med strömming, som fräste i spiseln.
»Mamma tar allting så häftigt», viskade Hanna. »Hon låter aldrig resonera med sig... jag tror likväl på det gamla ordspråket: ’den som vinner tid vinner allt’.»
»Nu ska’ vi inte motse framtiden som alltför tråkig», fortfor hon efter några ögonblicks tystnad. »Vad var det vi höllo på med?... Jo, en ny klänning och en nätt kappa... dina önskningar skola förverkligas, var säker därpå. Det här välsignade bandaget blir jag väl kvitt om några veckor... vi ha ännu långt till april och dessförinnan skola vi väl få ihop vad som behövs.»
»Jag förstår inte att så noga som du räkna ut allt, och därför är det väl som jag känner mig... ja, jag känner mig riktigt rädd...»
»Mamma har ett sätt att skaka upp folk, som inte alla tåla vid... för min del så... jag tror att det i mig inte finns ens en tillstymmelse till förnämitet... jag har därtill för starka nerver...»
Emelie skrattade.
»Du återigen har något i ditt ansikte och sätt som... jag är säker om, att du ypperligt skulle passat som grevinna...»
»Jag skulle inte ha något emot att vara det... mycket rik förstås, och då skulle jag söka upp just sådana stackare som vi... och jag skulle göra folk lyckliga omkring mig...»
»Men inte alla få följa sin kallelse», fortfor hon med en liten skakning på huvudet, »då jag inte i verkligheten får uppträda som förnäm dam, får jag trösta mig med att kanske en gång på scenen få föreställa sådana.»
»Det är alltid något, sa’ han som fick se Åmål...»
»Men jag kommer nog aldrig därhän... det finnes så många stora förmågor, att de små aldrig få försöka sig.»
»Emelie, om du vid tillfälle skulle följa med en landsortstrupp», ropade Hanna, i det hon så häftigt satte sig upp, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
