Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone ännu på en stund. Inte för man bör uppmana barn till olydnad mot sina föräldrar, men härvidlag är det icke någon synd, att jag håller dig kvar och jag manar dig allvarligen att stå fast vid att inte gå och göra någon ursäkt...»
»Nej, jag går inte... hända vad som helst», sade Emelie med fasthet, men ändå skakade hennes kropp av oro. »Jag vet inte vad jag skall taga mig till!»
»Mamma är häftig», inföll fru Werner, »och... ja, jag säger rent ut, att hon är oresonlig... inför dig vill jag inte begagna ett värre ord. När humöret är över, skall hon väl inse, hur orätt hon haft...»
»Men om hon inte gör det, utan börjar igen... Hannas föreställningar tjäna inte till något... tvärtom reta de ännu mera upp henne.»
»Gent emot din mor vet jag inte, vad jag skall råda till... mitt förstånd står stilla...»
En tung, trött suck smög sig över Emelies läppar och hon såg tankspridd framför sig.
»Det bästa skulle vara, om du kom hemifrån.»
»Ack ja, om jag bara visste på vad sätt», inföll flickan, som plötsligt repat nytt mod, under det hon smekande hade lutat sig intill fru Werner.
»Så gärna jag vill, kan jag inte behålla dig», återtog denna betänksamt. »Fritz ligger i köket, så att vi nog ha sovplats, men det dagliga... nå, om jag också hade fullt upp, skulle din mor aldrig tillåta, att du stannade här... nej, se inte så modlös ut, Emelie... på något sätt skola vi väl fundera ut vad som är bäst.»
»Hanna och jag ha ibland talat om, att jag skulle söka komma till en landsortstrupp», sade flickan tveksamt. »Att jag om några år borde ta ett engagemang, för här har jag säkert ingen framtid... kanske att jag redan nu...?»
»Du är lång till växten och skulle därför måhända duga till något... man behöver ju ofta folk på scenen, både hovdamer, bondflickor och...»
»I värsta fall, om jag inte på annat sätt kan användas», avbröt Emelie nedslagen, »jag har likväl ingen reda på hur jag bör bära mig till för att få...»
»I så fall anser jag det är klokast, att du vänder dig till Selinder», inföll fru Werner, »jag skulle tro att detta inte var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
