- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
57

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon dum idé», fortfor hon uppmuntrande, »han har ju alltid varit snäll mot dig, och han har reda på sådant där...»

»Jag har också själv tänkt på honom... han är den ende, jag kan vända mig till, men kanske skall han tycka, att jag ännu bör vänta.»

»Låt mig tala med honom.»

»Tant är den snällaste människa som finns!... Nu tror jag allt blir bra...»

»Sakta, sakta... krama mig inte så hårt», sade fru Werner småskrattande. »Ja, de barnen... i en handvändning glömma de alla tråkigheter... det är en lycklig ålder... Se här ha vi Marie», avbröt hon, »och en korg full med färskt bröd... det skall bli rart.»

»Att komma ut på egen hand», fortfor hon, sedan Marie skyndat ut i köket. »På egen hand utan huld och skydd är likväl en allvarsam sak... och du bör noga betänka dig... jag menar, om du inte vill slå teatern ur hågen och ägna dig åt något annat...? Du är flink och rask samt har läst dig fram, det skulle därför inte röna synnerliga svårigheter att få plats för dig i ett finare hus, där du kunde börja med att gå tillhanda och...»

»Nej, snälla tant», avbröt Emelie, »jag har inte håg för något annat än scenen... det kan ju hända, att jag med tiden kan bli användbar... åtminstone vill jag försöka... Hela mitt hopp är fästat vid att få en anställning och komma bort...»

»Huvudsaken är att komma från hemmet, jag vet det nog, men detta kan ske såväl på det ena som det andra sättet... kulisslivet är inte något att stå efter, och sedan jag lärde känna till det, tog jag Marie ifrån teatern och, som väl var, stod hennes håg inte åt det hållet.»

»Men min gör det och jag ber tant på det innerligaste...»

»Naturligtvis vill jag göra vad jag kan för dig... sedan jag gillat förslaget, är det inte värt att tala däremot... men jag får erkänna, det jag är litet vimmelkantig, såväl till följd av det du förtrodde mig, som också över huru man förståndigast bör ställa saken. Tyst, jag tycker det går i trappan ...»

»Det är barrveden, som sprakar i spisen ...»

»Usch, jag är riktigt kuslig till mods... Nå, i alla fall är det kanske så gott först som sist, att jag går till Selinder... jag känner honom se’n gammalt, och jag är säker på, att han skall inse, att du måste bort. ’Bäst att smida medan järnet är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free